Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perpetua ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Perpetua—Perronneau
138
akterstäven 1. ock i hj ärtstockens
centrumlinje, då roderstäv saknas.
Perpe’tua, en förnäm kristen
kvinna i Kartago, vilken jämte
sin slavinna Feli’citas led
martyrdöden (sannol. 202). Deras
åminnelsedag i romerska kyrkan
är 6 (urspr. 7) mars.
Perpetue’11 (fr. perpétuel),
oavbruten, ständig, ihållande.
Perpe’tuum mobile (lat.,
ständigt rörligt), tänkt maskin,
som oavbrutet levererar
mekaniskt arbete utan att fordra
energitillförsel. Omöjligheten
härav följer av energiprincipen. —
Ett P. ”av andra slaget”
är en maskin, som från en
värmekälla av viss temperatur
oavbrutet mottar värme och restlöst
omvandlar det till mekaniskt arbete
(omöjligheten av ett sådant P.
följer av entropiprincipen; se
Termodynamik).
Perpignan [-pinja’rj],
huvudstad i dep. Pyrénées-Orientales, s.
Frankrike, nära Medelhavet.
55,000 inv. — P., som varit
huvudstad i det fordom spanska
Roussillon, har delvis spansk
karaktär. Det s. om P. belägna
citadellet omsluter ett på 1200-t.
grundat slott. Starka äldre och
nyare befästningar. Biskopssäte.
Vin- och fruktodling,
silkesmask-avel. Knutpunkt på Sydbanan.
Perple’x (av lat. perple’xus.
invecklad), häpen, handfallen.
Per procu’ra [ital. utt. -ko’ra],
ital., genom ombud.
Perrault [-rå’]. 1. Cl au de
P., f. 1613, d. 1688, fransk
arkitekt, urspr. läkare. P. är en av
den franska klassicismens
förnämsta representanter inom
arkitekturen. Han verkade för de
antika idealen dels genom skrifter
(bl. a. Vitruviusupplagor), dels
genom sina byggnadsverk, främst
den berömda kolonnaden å Louvre
(se ill. till d. o. sp. 771—772),
uppförd 1665—80. — 2.
Charles P., f. 1628, d. 1703, den
föreg:s broder, fransk författare
och ämbetsman, en av Colberts
närmaste medhjälpare, led. av Fr.
akad. 1671. P. är bekant för sina
Contes (1697, sv. övers. 1873), där
han i en frisk och älskvärd ton
återberättar en rad populära
folksagor. I sin tids strid mellan
förespråkarna för den antika och den
moderna litteraturen (”querelle
des anciens et des mödernes”)
spelade P. en viktig roll som
motståndare till antikefterhärmandet.
Perrin [-rä’q]. 1. É m i 1 e P., f.
IS 14, d. 1885, fransk teaterledare,
chef först för Stora operan, sedan
för Théåtre-Frangais, vars
repertoar han moderniserade genom att
med densamma införliva även det
samtida dramat. — 2. Jean P.,
f. 1870, fransk fysiker, 1910 prof,
i fysikalisk kemi vid Sorbonne,
visade, att katodstrålarna medföra
negativ elektrisk laddning, samt
beräknade ur kolloidala partiklars
brownska rörelse och andra
egenskaper molekylernas absoluta
vikt, varför han 1926 fick
Nobelpriset i fysik.
Perronet [-nä’], Jean
Ro-d o 1 p h e, f. 1708, d. 1794, fransk
ingenjör, direktör för École des
ponts et chaussées i Paris 1747,
framstående brokonstruktör (se
Bro sp. 593).
Perro’ng (av fr. perron,
fritrappa, av pierre, sten),
avstig-ningsplan vid järnvägsstation.
Perronneau [-nå’], Jean
Baptiste, f. 1715, d. 1783,
fransk porträttmålare i pastell.
P:s pasteller utmärka sig för ett
lysande, impressionistiskt brett
föredrag och en smältande kolorit.
I saknad av de La Tours
psykologiska skarpblick, lyckades han
ej hålla sig uppe i konkurrensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
