Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pershing, John Joseph - Pershyttefältet - Persian - Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Persian—Persien
144
John Joseph Pershing.
ten i Nora bergslag. Malmerna
utgöras av svartmalmer,
uppblandade med finfjällig blodsten och
kvarts. Anrikningsverk.
Produktionen 1924 var 17,471 ton
järnmalm. Äg. Pershytte gruvebolag.
Persia’n (efter Persien), se
Fårsläktet sp. 833.
Persien, officiellt I r a’ n, stat i
v. Asien, mellan 25° och 40° n. br.
samt 44° och 63° 30’ ö. 1. 1,6 mill.
kvkm. 8—10 mill. inv. (5—6 per
kvkm.). — Gränser och
naturbeskaffenhet. P., som i s. gränsar
till Omanviken och Persiska viken,
i v. till Irak och Turkiet, i n. till
Transkaukasus’ och
Turkmenistans sovjetstater samt Kaspiska
havet, i ö. till Afghanistan och
Belutsjistan, omfattar v. och
större delen av Iran, en högslätt,
som begränsas och på sina ställen
genomdras av veckade
bergskedjor. I n. märkes Elburs
(Dema-vend, 5,670 m.), som åt ö. övergår
i n.ö. P:s randberg; i s. gå flera
parallella kedjor, som nå 2,500—•
3,000 m. Stora delar av P. äro
öken, Lut, och saltstäpp, Kawir.
Utmed sydkusten löper en sandig
sträcka. Floderna ha betydelse för
bevattningen, ehuru de i allm. äro
små. Av sjöarna äro de största
Urmija i n.v. och saltträsket
Ha-mun-i Helmand i ö. — Klimatet,
utmärkt av ringa nederbörd
(vinterregn, omkr. 250 mm.) och
häftiga stormar, är tropiskt hett vid
s. kusten; i det inre av P. råder
vinterkyla och sommarvärme,
modererad av höjden ö. h. — Om
växt- och djurvärld se Asien
sp. 736 f. — Av befolkningen är
flertalet perser med indoeuropeiskt
språk (se Iranska språk).
Araber beräknas till 260,000,
turkar till 720,000, kurder till
675,000 och européer till 1,200.
Forntidens perser torde ha
uppstått genom hopsmältning av
invandrade arier med tidigare
invånare. Ättlingar av de gamla
perserna finnas mest bland den
åkerbrukande befolkningen, t a d s j
i’-kerna, medan nomadstammarna
äro mera blandade; till de renare
avkomlingarna höra parserna
(se d. o.). De egentliga perserna
äro av medellängd, välbyggda,
med bruna ögon, böjd näsa och
svart 1. brunt hår. De äro i allm.
intelligenta men opålitliga.
Levnadssätt, klädedräkt och föda äro
rent orientaliska. Ett typiskt
mansplagg är den höga
fårskinns-jnössan (av tatariskt ursprung).
I n. ligga de förnämsta städerna
Teheran (huvudstad), Tabris,
Mesjhed och Resjt. I mell. P. är
Isfahan, i s. hamnarna Abusjehr
och Muhamera viktigast. —
Bland näringar märkes främst
jordbruk, som sysselsätter hälften
av befolkningen, bedrives i oaser
med konstgjord bevattning och
bl. a. producerar spannmål,
frukter, opium, dadlar, gulbär, tobak
och bomull. Boskapsskötseln
omfattar bl. a. får; % av
befolkningen är nomader. Silkesmaskaveln
och textilhantverket (särskilt
mattor och sjalar) stå av gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
