Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ping-pong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Ping-pong—Pingviner
258
Tanqueray (1893; Tanquerays
andra hustru, uppf. 1895).
Ping-pong, ett från England
härstammande spel med i
huvudsak samma regler som för
lawn-tennis, spelas med små
celluloid-bollar och miniatyrrackets på ett
bord (140X282 cm.), tvärsöver
vilket spänts ett nät.
Pingst (av grek, pentekoste’,
den femtionde, näml, dagen efter
påsk), det kristna kyrkoårets
tredje stora högtid, är liksom
påsk urspr. en israelitisk-judisk
fest. I det gamla Israel firades
den (bl. a. under namnet v e c k o
-högtiden, emedan den inföll
7 veckor efter det osyrade brödets
fest) vid veteskörden (2 Mos.
34:22); i den efterkanoniska
judendomen tolkades den tillika
ss. en åminnelse av lagens givande
åt Israel, vilket nu hos judarna
är dess enda innebörd. Den kristna
P. firas till minne av den i Apg.
2 skildrade tilldragelsen: Andens
utgjutande över apostlarna på
den första P. efter Jesu bortgång.
Urspr. (redan från 100-1.) var
hela tiden från påsk till P. en
oavbruten fröjdetid, då bönen
förrättades stående, fasta var
förbjuden o. s. v. Pingstundret
åskådliggjordes fordom
mångenstädes genom varjehanda
dramatiska upptåg: nedkastande från
kyrkans tak av rosor 1. eldkulor,
utgjutande av vatten etc. Till P.
ha flerstädes även diverse vår- 1.
maj riter anknutits, ss. korande
av p i n g s t b r u d,
pingst-drottning, pingstkonung.
Liksom de andra stora högtiderna
är P. i de gamla svenska
landskapslagarna omgiven av en
särskild helgd (pingstfriden).
Pingstlilja, se N a r c i s s u s.
Pingströrelsen, en extatisk
religiös rörelse, vilken började i
Amerika (Los Angeles) 1906 och
främst genom den engelskfödde
norske metodistpastorn T. B.
Barratt överfördes till Europa. Till
Sverige kom den 1907 och spreds
först mest bland baptisterna. Dess
första organiserade församling,
Filadelfiaför samlingen i Sthlm
(frän 1910), uteslöts emellertid
1913 ur baptistsamfundet, och P.
har sedan dess bildat egna
fristående församlingar. P:s
anhängare kallas p i n g s t v ä n
-n e r. Medlemsantalet
uppskattas f. n. till c:a 30,000. Centrum
är Filadelfiaförsamlingen i Sthlm,
dit också P: s predikantskola är
förlagd och därifrån dess
huvudorgan utges: Evangelii härold
(från 1916), sedan 1922 under
redaktion av författaren Sven
Lidman. Utom Sverige har P.
också tämligen stark spridning i
Norge, Danmark och Tyskland,
däremot mindre i England. —
Utmärkande för P. är, att den till
omvändelsen och den metodistiskt
fattade helgelsen fogat kravet på
ännu en tredje och enl. dess
mening högsta erfarenhet, det s. k.
andedopet, vilket uppleves i mer
1. mindre stark extas och vanl.
utlöser sig i s. k. tungomålstalande,
i likhet med den första kristna
pingstens (därav namnet P.).
Härtill kommer en tämligen stark
eskatologisk inriktning, söm i sin
ordning ökar det extatiska:
församlingen måste i dessa yttersta
tider återfå samtliga de urkristna
”gåvorna”, utom
tungomålstalandet särskilt ”helbrägdagörelsen
genom tron” (se d. o.).
Gudstjänsterna äro vanl. starkt
suggererande, med mycken sång, bön,
predikan o. s. v. och utan några som
helst fasta former. Författningen
är helt och hållet independentisk.
Pingufcula, se Tätört.
Pingvi’ner, Impe’nnes, en ordn.
Fåglar med rätt lång, rak
9. — L e x. IX. Tr. 22. 10. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
