Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Piperazin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Pippin—Piranesi
268
Luigi Pirandello. Torrn&lsradering av
Karl Dannemann.
Pippin [-pä’g]. 1. P. (P. av
Landen), d. 639, frankisk
storman, major domus i Austrasien
under Klotar II. Från P.
härstammade karolingerna på
mödernet. — 2. P. (P. av Héristal), d.
714, den föreg:s dotterson, major
domus över hela Frankiska riket
687. P. förde framgångsrika krig
mot friser, sachsare och
aleman-ner och främjade verksamt
missionen bland dem. — 3. P. den
lille, d. 768, den föreg: s
sonson, son till Karl Martell, major
domus över rikets v. delar 741 och
över hela riket 747, konung 751.
P. förde en framgångsrik
utrikespolitik (se F r a n k r i k e sp. 499,
Italien sp. 1592 och
Kyrkostaten sp. 21), ordnade
riksför-valtningen och reformerade med
understöd av Bonifatius den
frankiska kyrkan.
Pipping. 1. Fredrik P., f.
1783, d. 1868, finländsk
universitetslärare, prof, i lärdomshistoria
och universitetsbibliotekarie i Åbo
1814, adlad 1839, chef för
ecklesiastikexpeditionen 1841—53, P.
ned
lade ett omfattande arbete för
återställandet av Åbo bibliotek
efter dess brand 1827. Han utgav
bibliografiska arbeten, bl. a.
Förteckning öfver i tryck utgifna
skrifter på finska språket (1856—
57). — 2. Hugo P., f. 1864, den
föregzs sonson, finländsk
språkforskare, prof, i nordisk filologi
i Helsingfors sedan 1908. P. har
behandlat problem i allmän och
finsk fonetik samt forngutnisk
och fornsvensk filologi och
ljudhistoria. Sedan 1910 redigerar P.
Svenska litteratursällskapets i
Finland skriftserie Studier i
nordisk filologi.
Pipranka, se
Aristolo-c h i a.
Pipsvampar, se
Porsvampar.
Pipverk, se Orgel.
Piquet [-kä’], se Piket.
Pir (eng. pier, urspr. av grek.
pe’tra, klippa), benämning på
våg-brytare samt på hamnarm, vid
vilken fartyg kunna lasta och lossa.
Pirande’llo, L u i g i, f. 1867,
italiensk författare. P. har
utgivit diktsamlingar och romaner
(bl. a II fu Mattia Pascal, 1894;
Salig Mattias Pascal, 1925) men
framför allt väckt uppseende med
en rad skickligt byggda
samtids-dramer, i vilka han med bitter och
skoningslös psykologi främst
behandlar personlighetsproblemet
och förhållandet mellan dikten
och verkligheten, bl. a. Sei
per-sonaggi in cerca d’autore (1921,
Sex roller söka en författare,
uppf. i Sthlm 1925), Enrico IV
(1922; Henrik IV, uppf. i Sthlm
1926), Vestire gli ignudi (1923;
För att skyla sin nakenhet, 1925).
P. leder sedan 1925 ett eget
teatersällskap i Rom.
Pirane’si, italienska gravörer.
1. Giovanni B att i sta P., f.
1720, d. 1778. P:s kraftfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
