Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pisa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Pisakonciliet—Pisano
276
Lionello d’Este. Medalj av Antonio
Pisa-nello.
Sardinien, Korsika och
Balearer-na. På 1200-t. överflyglades
staden av Genua, med vilket den
förde långvariga krig, och under
1300-t:s första hälft förlorade den
nästan alla sina besittningar.
1399 kom P. under huset Visconti,
som 1406 avträdde det till Florens.
Pisakonciliet, ett allmänt
kyrkomöte i Pisa 1409, det första
av de s. k. reformatoriska
kyrkomötena. P:s uppgift var att
bilägga påveschismen och avskaffa
de rådande kyrkliga
missförhållandena, framkallade genom
påvarnas maktmissbruk, men dess
försök i denna riktning
misslyckades. Frågorna återupptogos på
Konstanzkonciliet (se d. o.).
Pisane’llo, eg. Antonio
(tidigare oriktigt kallad
Vit-t o r e) P i s a n o, f. på 1390-t., d.
1455, italiensk målare och
medaljskulptör, urspr. verksam i
Verona, där han bl. a. utförde en stor
fresk i kyrkan Sant’ Anastasia,
skildrande den helige Georgs
avsked från prinsessan före
drak-striden. Den stränga saklighet
och det starka sinne för det
monumentala, som prägla hans
målningar — han var även en berömd
porträttmålare — förde honom
över till skulpturen, där han
skapat sin egentliga berömmelse.
1438 modellerade han en medalj
över Johannes Palaiologos (se ill.
till M e d a 1 j e r sp. 1397 f.), som
följdes av de berömda medaljerna
över Sigismondo Malatesta,
Lionello d’Este m. fl. Som frånsidor
till porträttbilderna komponerade
han ofta scener med djur, vilka
han gärna framställde i stark
förkortning. P. skapade med dessa
arbeten den italienska
ungrenässansens bästa medaljer, och först
med hans framträdande kan man
tala om en verklig medaljkonst.
Pisa’ng, se Banan.
Pisa’no, italienska konstnärer.
1. Niccolö P., f. omkr. 1215,
d. 1280, bildhuggare, kom antagl.
från Apulien till Toscana, där han
bl. a. utförde två reliefprydda
predikstolar av marmor i
baptister iet i Pisa och i domen i Siena (se
ill. till Bildhuggarkonst
sp. 1527). Hans sista stora verk
var den stora brunnen i Perugia,
smyckad med 48 bibliska scener i
relief. P:s stora betydelse ligger
däri, att han kraftigt och
målmedvetet anslöt sig till den antika
konsten, närmast sådan han kände
den från romerska sarkofager.
—■ 2. Giovanni P., f. omkr.
1250, d. omkr. 1328, bildhuggare
och arkitekt, den föreg:s son och
medhjälpare i Perugia. P. saknar
i sin konst den storslagna
enkelhet, som utmärker faderns verk,
men han var i gengäld en djupare
och mångsidigare konstnärsnatur.
I st. f. att fortsätta närmandet
till antiken utbildade han en
naturalistisk stil med starkare
dramatiskt liv. Till hans huvudverk
höra den skulpturala
utsmyckningen av domfasaden i Siena
samt predikstolarna i San Andrea
i Pistoja (se ill. till Italiensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
