Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plåthyvel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Plåthyvel—P. M.
334
och jämn yta kallvalsas
tunnplåten före förtenningen. — Rysk
tunnplåt utsmides i paket
under hammare. Plåten glödgas, så
att ett tunt men segt oxidskikt
bildas, vilket vid smidningen
pressas fast i ytan och skyddar
densamma mot röstning. — 3. P. 1.
P1 å t m y n t, se Mynt sp. 432
och ill. sp. 429.
Plåthyvel, lång
bordhyvel-maskin för bearbetning av
kanterna av större
bordläggnings-och däcksplåtar, så att dessa bli
raka och kunna diktas med
maskin. Plåten fastspännes på
hyvelbordet, och stålet rör sig
längs kanten av bordet och skär
plåtkanten ren.
Plåtsax, verktyg för klippning
av plåt. För tunnplåt användes
hand-, bänk- 1. rundsaxar (se ill.
till Bleckslager i). Grövre
plåt klippes med parallell- 1.
giljotinsax, vars ena skär är fast,
medan det andra rör sig upp och
ned parallellt med sig själv. De
skärande eggarna bilda en vinkel
av 6—10° med varandra.
Pläd, för sv. form för plaid.
Pläde’ra (fr. plaider, av ffr.
plaid, domstolsförhandling),
försvara, tala till förmån för.
Plä’ter (av eng. plate, platta,
plåt), plåt 1. bleck av oädel metall,
försedd med överdrag på ena 1.
båda sidorna av ädel 1.
rostbeständig metall. P. kan bl. a.
framställas genom hopvalsning
(plä-t e’ r i n g) av metallplåtar. —
Jfr Hattfabrikation.
Plöjning, bearbetning av
jorden med plog (jfr d. o.), avser att
uppbryta jorden och utsätta dess
delar för luftens inverkan,
ned-mylla gödsel etc. Djupplöjning
avser matjordens fördjupning
(djupkultur; jfr d. o.). P. av
lerjord bör undvikas, då den är så
våt, att den smetar tillsammans
och därefter vid torka hårdnar till
kokor. P. företas huvudsaki. på
hösten, så att jorden sedan
luckras av tjälen under vintern, samt
vid trädesbruket (se Träda)
under sommaren men föga på
våren, bl. a. därför att jorden då
uttorkar, så att utsädets groning
motverkas. — Vanl. sker P. i
t e g a r för att inskränka
tomkör-ning med plogar, som lägga jorden
blott åt en sida, och för att
underlätta ytvattnets avrinning
genom slutfårorna mellan tegarna.
Vid tegläggning utstakas
och upplöjas först tegryggar,
mot vilka plogfårorna fällas;
plöjningen mellan två ryggar
avslutas med en slutfåra (t e g
-1. vattenfåra). Då
tegryggen sålunda bibehå lies på
samma plats och jorden ständigt
sammanplöjes mot denna,
flyttas matjorden från tegens
kanter mot dess mitt. För att
undvika detta brukas numera
vanl. omkastning, i det en ny
tegrygg lägges i en gammal
slutfåra, och sammanplöjning runt en
och samma teg får omväxla med
isär plöjning mellan två
tegryggar. V ä n d t e g, på vilken
redskapen ha plats att vända,
uppköres vid tegarnas ändar 1.
oftast runt hela åkerstycket.
Tegarnas bredd är vanl. 11—14,5 m.
Mindre ofta förekommer
figur-1. carréplöjning (utan
tegläggning), varvid man oavbrutet
kör runt fältet, 1. P. av alla fåror
åt samma håll (med balans- 1.
växelplog). Se Balk plöjning
och M o t o r k u 11 u r.
Plörö’ser (fr. pleureuses, eg.
gråter skor). 1. Vita batistremsor,
som fordom till tecken på djup
sorg fästes på ärmuppslagen. — 2.
Se Plym.
P. M., förk. för 1) po’ntifex
ma’ximus, överstepräst, påve;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
