Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarfrontteorin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Polarfrontteorin—Polarisation
362
av de många stammar, som
övergått till att bli r e n n o m a d e r.
Rennomadismen, som uppstått i
Sibirien på okänd tid och plats,
var redan omkr. 500 fullt
utvecklad i ö. Asien. Den fanns urspr.
ej hos lapparna vid deras första
invandring till Skandinavien, då
de väsentligen voro ett fiskarfolk.
En form av rennomadism är
mera ursprunglig (ö. om Jenisej;
vallhund saknas, renen användes
som riddjur) ; vid en högre form
brukas vallhund och rensläde. I
ö. Sibirien ha rennomaderna
upptagit kuststammarnas hundsläde.
Av fortskaffningsmedel märkas
hundslädar i ö. Sibirien och bland
eskimåer, snöskor i ö. Sibirien
och Nord-Amerika, skidor i Gamla
världen (huvudsaki. i v. Sibirien
och n. Europa). — Till P. räknas
även jakuterna, en turkisk
stam, som längs Lena vandrat åt
n. och blivit det centrala
Sibiriens ledande handelsfolk. —
Viktigaste P. äro: lappar, samojeder,
Ob-ostjaker; Jenisej-ost jaker;
jakuter; tjuktjer, korjaker,
juka-girer; kamtjadaler; tunguser,
lamuter, Amurstammar;
gilja-ker; eskimåer.
Pola’rfrontteorin, en av den
norske geofysikern V. Bjerknes
(se d. o.) uppställd teori, enl.
vilken atmosfären över
polartrakterna ned till våra breddgrader
skulle utgöras av en kall
luftkalott, i vars ytterkant de från
v. mot ö. vandrande cyklonerna
uppstå genom virvelrörelser.
Härvid skulle varma sydliga
luftpartier här och där virvlas in i
den kalla polarluftens
ytterområden (se C y k 1 o n). P. har
efter världskriget varit av stor
betydelse för de moderna
väder-leksförutsägelsernas teori men
anses av många meteorologer
sakna faktiskt underlag.
Polarime’ter (av polarisation
och grek. metrei’n, mäta),
instrument för mätning av optisk
aktivitet 1. för mätning av en
ljusstråles polarisationsgrad.
Pola’ris, se Polst järnan.
Polarisatio’n (jfr Pol). 1.
Optisk P. Egenskap hos visst
ljus, att dess svängningar
försiggå i ett bestämt plan (total
plan- 1. 1 i n e a’ r p o 1 a r i s a
-tion) 1. efter cirklar 1. ellipser
(cirkulär och elliptisk
P., se nedan). Naturligt ljus kan
uppdelas i två ej kohärenta
svängningar i mot varandra
vin-kelräta plan. Partiellt
polariserat ljus är en
blandning av naturligt och totalt
polariserat. Den elektromagnetiska
ljusteorin antar planpolariserat
ljus bestå i oscillerande
magnetfält i ett visst plan, p o 1 a r i s a
-tionsplanet, och elektriska
fält vinkelrätt däremot. Enl.
Fres-nel skulle ljuset bestå i
svängningar, vinkelrå ta mot
polarisa-tionsplanet. — Infaller totalt
planpolariseral l jus mot t. ex. en
glasplatta, finner man desto
högre reflexionsförmåga, ju mindre
vinkeln mellan polarisations- och
infallsplanen är; naturligt ljus
omvandlas till i infallsplanet
partiellt planpolariserat. Om
infallsvinkeln är lika med pol
a-risationsvinkeln för
ämnet, d. v. s. så stor, att den brutna
strålen blir vinkelrät mot den
reflekterade, blir
reflexionsförmå-gan enl. Brewsters lag noll för en
vinkelrätt mot infallsplanet
polariserad stråle, och naturligt
ljus omvandlas till totalt
planpolariserat. Detta kan visas med
ett försök enl. fig. En stråle L
reflekteras från plattan P och
därefter från A; vrider man A
med konstant infallsvinkel kring
den mot A infallande strålen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
