Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Polen (Historia — 1792)
394
Ryssland; hegemonin över den
slaviska världen överflyttades
därmed från Warszawa till
Moskva. P: s trångmål under de svenska
striderna begagnades också
skickligt av Fredrik Vilhelm av
Bran-denburg, som lyckades få
länsplik-ten över Ost-Preussen upphävd.
Samtidigt nådde adelsanarkin sin
kulmen, och från 1650-t. började
det s. k. liberum veto (se d. o.)
komma i bruk. När den siste
Vasakonungen, tvingad av ett
öppet szlachtauppror, abdikerade,
förutsade han också öppet P: s
undergång. Av de följande
konungarna, som utsågos ur
aristokratin, var Mikael (Michal)
W i s n i o w i e c k i (1669—73)
svag och obetydlig; Johan
Sobieski (1674—96)
förvärvade visserl. genom sina segrar
över turkarna namnet
kristenhetens räddare men stod lika
maktlös som sina föregångare mot
den inre upplösningen. •—
Polens undergång (1697—
1795). 1697 valdes Fredrik
August av Sachsen till polsk konung
under namn av August II
(1697—1733). I avsikt att
befästa och utvidga sitt polska
välde deltog han i
anfallsförbundet mot Karl XII, som ledde till
Stora nordiska kriget (se d. o.).
Därunder blev P. länge
krigsskådeplats, och en stor del av
adeln övergav Augusts sak.
Fördriven 1704 av Karl XII, som för
några år satte den polske
adelsmannen Stanislaus L e s z
-czynski (1704—09) på tronen,
återvann August efter
Poltava-slaget polska tronen men låg i
ständig strid med adeln. I dessa
stridigheter började ryssarna med
vapenmakt uppträda som
medlare. Den ryska inblandningen
följdes snart av preussisk;
Ryssland och Preussen slöto formlig
överenskommelse att
upprätthålla det anarkibefordrande fria
konungavalet; redan nu var
tanken på en delning av landet uppe.
Under Augusts son, den med ryska
truppers hjälp (se Polska
t ronföl jdskr iget) valde
August III (1733—63), gick
den inre anarkin så långt, att
P. började betraktas som
herrelöst land. Den oundvikliga
katastrofen kom, då Augusts
efterträdare, den polske adelsmannen
Stanislaus Poniatowski
(1764—95), ehuru vald genom
ryskt ingripande, sökte rädda
landet genom avskaffande av liberum
veto och en del andra
missförhållanden. Ryssland, representerat
av sin minister Repnin, tillgrep
då aggressiva åtgärder och tvang
med våld och korruption sin vilja
igenom i en rad frågor. Särskilt
underblåste ryssarna den inre
oron genom att understödja den
icke-romersk-katolska
befolkningens (dissidenternas) krav på
politisk jämlikhet. Då indignationen
däröver förmådde polackerna att
sammansluta sig till landets
värn (konfederationen i Bar
1768), trängde ryska trupper in
i landet. På Fredrik II :s
förslag företogo Ryssland, Österrike
och Preussen 1772 P:s s. k.
första delning, varvid Ryssland
tog länderna intill Düna och
Dnjepr, Preussen West-Preussen
(utom Danzig och Thorn),
Österrike det nuv. Galizien (se karta
sp. 395—396). Denna oerhörda
kränkning framkallade omsider
en stark nationell rörelse, och på
den ”stora riksdagen” 1788—92
började en grundlig omdaning av
hela statsskicket. En del
missnöjda magnater vädjade
emellertid till Katarina II av Ryssland,
vilken icke dröjde att ingripa,
assisterad av Preussen, med vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
