Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porsgrund - Porsiforsen - Porslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Porsiforsen—Porslin
466
fart; järnväg till Oslo, Skien och
Brevik. 8,500 inv. Urspr.
hamnplats till Skien, blev P. stad 1807.
Porsiforsen, se Lule älv.
Porslin (fr- porcelaine, av
ital. porcellana, porslinssnäcka),
eg. beteckning för en keramisk
produkt, vars
huvudbeståndsdelar äro kaolin och fältspat.
Förutom detta hårda P. (fr. påte
dure) betecknas som P. även den
glasartade produkten mjukt P.
(fr. påte tendre) 1.
frittpors-1 i n, i vilket fältspaten ersatts av
lättsmälta silikat. —• Teknik. Den
moderna porslinsindustrin
omfattar tillverkning även av andra
produkter, vilkas utseende och
tillverkningssätt likna P:s. Man
skiljer här mellan
fältspat-äkta (hårt) P. och
glasartat b en äkta (mjukt) P.
samt oäkta. P. 1. fajans
(jfr d. o.). Tillverkning av
fritt-porslin saknar nu betydelse. —
Råmaterial. I finare faj ans
ingå kaolin, seglera, kvarts
(1. flinta) och något fältspat.
Benäkta P. framställes av kaolin,
fältspat och 40 a 50 % benaska,
fältspatäkta P. av 40 a 50 %
kaolin samt fältspat, kvarts (1.
flinta) i växlande proportioner.
P a r i a’ n är ett relativt
fält-spatrikt och därför mera
lättsmält, fältspatäkta P., b i s k v i’
är oglaserat P., bränt vid så hög
temperatur, att massan sintrat
och erhållit en matt yta. -—
Formningen av den
awatt-nade och valkade porslinsmassan
sker för hand, genom drejning (se
d. o.), pressning 1. gjutning i
gipsformar. — Bränningen
sker i kasettlar, deglar av
cha-motte, i vilka föremålen
insättas. Kasettlarna staplas på
varandra i ugnen. Fajans
undergår först ”rågodsbränning”, till
en början vid lägre temperatur
för utdrivande av fuktigheten ur
massan, senare vid 1,150° å
1,250°. Sedan ugnen svalnat,
uttagas föremålen ur kasettlarna
och glaseras (se Glasyr),
varefter de ”glattbrännas” vid 1,100°
å 1,200° i oxiderande låga.
Benäkta P. brännes på ung.
samma sätt som fajans men vid
högre temperatur, så att massan
sintrar. Föremålen äro i
kasettlarna inbäddade i kvarts- 1.
flintpulver, varigenom de bättre
bibehålla sin form. Fältspatäkta P.
för-brännes vid c:a 800° och glatt»
brännes efter glasering vid 1,400°
å 1,600°, varvid massan sintrar.
—- Dekorering. Såväl
färg-ning av själva porslinsmassan
som glasering i färger sker med
hjälp av metalloxider. Målning
kan ske med underglasyr-
(rågods-) färger 1. emaljfärger, som
anbringas under, resp, över
glasyren. Den rikaste färgskalan kan
åstadkommas med emaljfärgerna,
som ej utsättas för så hög
temperatur som underglasyrfärgerna.
Färgerna anbringas med pensel 1.
medelst tryckning. ”Flytande
färger” erhållas genom inläggning i
kasettlarna av ämnen, som vid
bränningen avge klorväte. Detta
ger upphov till flyktiga klorider,
vilka sönderdelas vid högre
temperatur och åstadkomma
förtoningar kring de färgade
partierna. Försilvring och förgyllning
verkställes genom påpensling av
silver- 1. guldhaltiga preparat,
varefter föremålen brännas i
muff el. — Historik. P:s hemland
är K i n a. När konsten att
framställa P. uppfunnits, är ej fullt
klart, men redan under Sungtiden
(960—1280) förekom ett tunt
vitt lergods, som stod P. mycket
nära. Den glans och klarhet, som
utmärker det kinesiska P.,
framträder bäst i det helvita P., som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
