Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proliferation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Prompt—Pronomen
628
förekommo redan inom det äldsta
universitetsväsendet. Inom den
filosofiska fakulteten
motsvarades de övriga fakulteternas
dok-torspromotioner länge av filosofie
magisterpromotionen (se
Magister). I Uppsala förrättades
den första magisterpromotionen
1600, de första teologiska,
juridiska och medicinska
doktorspro-motionerna resp. 1617, 1629 och
1681. Se vid. Doktor. — Vid
s. k. s i m p r omotioner
utdelas titlarna simkandidat och
simmagister. — P r o m o v e’ r a,
förläna doktors-, resp,
magistergraden. — Promove’ndi, de
som skola promoveras. — P
romo’ t o r, promotionsförrättare.
Prompt (lat. pro’mptus), rask ;
genast; ovillkorligen.
Promulgatio’n (av lat.
pro-mulga’tio, anslag, kungörelse),
utfärdandet, det officiella
publicerandet genom en
författningsur-kund, en kungörelse o. s. v. av en
i behörig ordning antagen lag,
innebärande lagens påbjudande
till efterlevnad (jfr Sanktion).
— Promulgationslag.
särskild lag, utfärdad i samband
med en lag av större betydelse för
att reglera sättet för dennas
genomförande, meddela
övergångsbestämmelser m. m. — Verb:
promulgera f-ge’ra].
pron., förk. för pronomen.
Prona’os (lat., av grek,
pro’-naos, förhall), se Tempel.
Pronatio’n (av lat. pro’nus,
nedåtböjd), se
Extremiteter sp. 1333.
Prono’men, plur. pr on o’ m i
-n a (lat., av pro, i stället för, och
nomen, se d. o.), sammanfattande
namn för de ord med
substanti-visk 1. adiektivisk funktion
(delvis även böjning), som ej ha fix
betydelse utan blott hänvisa på
någon 1. något inom situationen
1. det språkliga sammanhanget.
Jag hänvisar på den (varierande)
person, som just talar, denne på
en utpekad 1. just omnämnd
o. s. v. P. indelas efter sin
innebörd i bestämda 1. d e f i n
i’-t a och obestämda 1. i n d e
-f in i’t a (i vidsträckt mening).
De förra utgöras av de
personliga {jag, du, han, det,
de etc.), till vilka även kan
räknas det recipro’ka
varandra, po’ sses si va (den
ad-jektiviska motsvarigheten till de
förra: min svarar emot jag
o. s. v.), d e m o n s t r a t i’v a
(denne, den här etc.) samt de
re’lativa (t. ex. det oböjliga
som), vilka inleda en bisats,
omedelbart anknuten till någon 1.
något, som just nämnts; de
obestämda utgöras av de
frågande 1. i n t e r r o g a t i’v a (t. ex.
vem), där utfyllnaden förväntas
av annan person, och de
inde-f i n i t a i inskränkt mening
(t. ex. någon, en annan, man), där
syftningen förblir mer 1. mindre
obestämd (därför höra ingen,
varje, alla ej med rätta hit). Dels
personliga, dels possessiva äro de
re’flexiva (sig, sin), som syfta
på subjektet (i satsen 1. för
tanken), när detta tillhör tredje
personen (jfr d. o.). Efter den
riktning, i vilken utfyllnaden skall
sökas, skiljer man inom de
de-finita P. på dei’ktiska (av
grek. deikto’s, som visar) 1.
utpekande, an a f o’ r i s k a (av
grek, anafora’, tillbakasyftning)
och determinati’va (av lat.
determina’re, bestämma) ; de
första vädja direkt till (den
yttre) situationen (den här), de
anaforiska syfta tillbaka på det
bekanta (han, i skriftspråk
denne), den sista gruppen syftar
framåt (den som är siuk). —
Särskilt de personliga P. bevara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
