Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pungekorre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Pungsjuka—Puniska krigen
712
göres av smärre däggdjur, fåglar,
insekter m. m. Nattdjur. Av
o p o’ s s u m, DideTphys
virgè-nia’na, det enda nordamerikanska
pungdjuret, användes skinnet,
vanl. efter färgning, som pälsverk
(jfr Rävkusu). —
Vatten-opossum 1. punguttern,
Chirone’ctes mi’nimus, lever av
fisk och har simhud mellan
bakbenens tår. Syd-Amerika. — Se
även Aeneasråtta.
Pungsjuka, svampsjukdom hos
plommonträd, visar sig bl. a. däri,
att frukterna växa till flerdubbel
längd utan utbildning av kärna
och på ytan överdras med ett
vitt 1. gulaktigt mjöl
(plommonpungar; jfr Exoasci).
P. motarbetas genom
uppbränning av angripna delar. Enär
svampen förekommer även hos
hägg och slån, böra dessa ej växa
nära plommonträd.
Pungsten 1. t e s t i’ k e 1, se
Könsorgan sp. 74.
Pungutter, se
Pungråttor.
Pungvarg, se R o v p u n g
-djur.
Pungört, lomme (se d. o.).
Puniska krigen (av lat. pu’ni,
kartager), en kamp mellan Rom
och Kartago, påbörjad på 200-t.
f. Kr., föranledd av romerska
väldets utvidgning utanför
Italien. Första puniska kriget (264
—241 f. Kr.) utbröt, när romarna
fattade fast fot på Sicilien. Där
hade en åt Syrakusa uppsatt
legohär, m a m e r t i’ nerna, satt
sig fast i Messana och, angripen
av Hieron d. y. av Syrakusa,
sökt romarnas och kartagernas
hjälp, varvid båda i inbördes
tävlan sökte befästa sin makt på ön.
Kartagos flotta var överlägsen,
till dess M a’ r cu s D u i’ 1 i u s
genom att uppfinna änterhaken
(262) gav den romerska taktisk
överlägsenhet. Romarnas
framstöt mot Afrika under R e’ g u
-lus slutade olyckligt, men 241
vann konsuln L u t a’ t i u s C
a’-t u 1 u s en avgörande sjöseger vid
Egadiska öarna, varpå Kartago
måste avstå sina besittningar på
Sicilien till romarna. Ej långt
därefter besattes Sardinien och
Korsika av romarna. Kartago
ersatte de lidna förlusterna
genom erövringar i Spanien
under ledning av H a m i’ lcar
B a’ r c a s och H a’ s d r u b a 1
samt efter dennes död av
Hamil-cars son H a’ n n i b a 1. Genom
förbund med den iberiska
staden Saguntum sökte romarna
hindra kartagernas vidare
framträngande. Med Hannibals
angrepp på denna stad utbröt då
andra puniska kriget (218—201
f. Kr.). I ett djärvt tåg gick
Kannibal 218 f. Kr. med sin här över
Alperna till n. Italien, där
romarna besegrades vid Ticino och
Trebbia samt de galliska
stammarna reste sig. Genom segern vid
sjön Trasimenus 217 banade
Kannibal sig väg till s. Italien men
avstod från att söka inta Rom.
Den kartagiska, av yrkessoldater
bestående arméns taktiska
överlägsenhet sökte romarna
motverka genom förstärkt
massupp-båd, men de ledo vid Cannae 216
ett nytt förkrossande nederlag.
En del av deras underlydande
städer och stammar avföllo, men
den romerska senaten sviktade
ingalunda, och under ledning av
fältherrar som F a’ b i u s
Cunc-t a’ t o r och C 1 au’ d i u s M a r
-c e’ 11 u s återställdes ett
jämviktsläge på krigsskådeplatsen,
bl. a. genom Hannibals nederlag
vid Nola 214. Till följd av
romarnas absoluta överlägsenhet till
sjöss kunde kartagerna ej heller
få tillförsel och förstärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
