Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reduceringsmaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Reduceringsmaskin—Reduktion
902
avpassande av
hävstångsarmar-nas längder.
Reduceringsmaskin, se
Reducering.
Redu’ctio in absu’rdum (lat.,
återförande till orimlighet),
indirekt vederläggning av ett
påstående genom att draga en
påtagligt falsk slutsats ur detta.
Redukta’s, se Enzym sp.
1106.
Reduktion (jfr Reducera),
indragning; minskning,
avkort-ning. Ss. historisk term
åter-kallelse till kronan av genom
förläningar, förpantningar m. m.
avsöndrade gods, räntor 1.
rättigheter till dylika. Med
”reduktionen” avses särskilt den av Karl
XI företagna gods- och
räntein-dragningen. Termen R. användes
i Sverige först på 1600-t., men
R. har en äldre motsvarighet i de
räfster, som företogos av Magnus
Eriksson (omkr. 1350), drottning
Margareta (1396) och Karl
Knutsson (1453—54). Dessa
drabbade skatte- och kronogods, som
kommit under andligt 1. världsligt
frälse. Av revolutionerande
omfattning var Gustav Vasas
kyrkoreduktion. Enl.
Västerås recess 1527 skulle kronans
inkomster förbättras genom
biskoparnas, domkyrkornas, klostrens
och kanikernas överflödiga
tillgångar, och skulle adeln återfå
alla gods, som sedan Karl
Knuts-sons räfst skänkts, sålts 1.
pantsatts till kyrkan. 1539 indrogos
dessutom % av tionden till
kronan (härefter ”kronotionde”). På
1540-t. lade staten hand på
sockenkyrkornas och sockenprästernas
hemman, och även kyrkans lösa
egendom (klockor, silver,
dräkter m. m.) togs i stor utsträckning
i beslag. Summan av från kyrkan
indragna hemman har beräknats
till omkr. 14,000. Till adeln
åter
bördades omkr. 2,000 hemman.
Även under Gustav Vasas söner
förekommo R., i det att Erik XIV
och Johan III indrogo en del av
de gustavianska arvegodsen från
”arv och eget” till kronan. 1604
genomdrev Karl IX, att gods och
räntor hädanefter ej finge
bortskänkas till evärdlig egendom;
vid regentskifte hade låntagare
att söka bekräftelse på sin
förlä-ning (dessa kallades sedan
Norrköpings beslutsgods). Vid
1600-t :s mitt framträdde krav på
R. av de avsöndrade godsen och
räntorna, varvid som rättsgrund
bl. a. åberopades landslagens
bestämmelse, att konung ej äger
minska sitt rikes inkomster för
sin efterträdare. På
kröningsriks-dagen 1650 framburos kraftiga
reduktionsyrkanden av de tre
ofrälse stånden, men de avvisades
av drottning Kristina. Under Karl
X Gustav upptogs frågan av
regeringen själv, vilken på riksdagen
1655 framlade förslag till
partiell R., närmast i form av en
bevillning av adeln, vilket denna
även biföll. Enl. beslutet skulle
dels alla gods, vilka givits som
evärdlig donation, förvandlas till
Norrköpings beslutsgods, vid. alla
s. k. exspektansgods (se
Av-väntningsgods) upphävas
samt alla gods på s. k. omistande
1. förbjudna orter (se d. o.)
återgå till kronan 1. igenlösas.
Dessutom skulle 14 av övriga
donerade gods indras (därav namnet
fjärdepartsräfsten om
hela 1655 års R.). R. skulle ej
sträcka sig längre tillbaka än till
Gustav II Adolfs död. För R:s
genomförande tillsattes ett
reduktionskollegium med H. Fleming
som chef. Till följd av krigen
avstannade R. efter några år.
Under Karl XI :s förmyndarregering
återupptogs arbetet men
avmatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
