Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Relativitetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Reiativitetsteori
968
Reiativitetsteori. Den speciella
R. är en fysikalisk teori, som
utgår från att ingen absolut rörelse
utan endast rörelse i förhållande
till (relativt till) vissa kroppar
kan påvisas. Den allmänna R.
antar detsamma om accelerationer.
— I den av Fresnel, Faraday,
Maxwell, Lorentz m. fl. skapade
klassiska elektrodynamiken
spelade hypotesen om en,
stillastående eter som bärare av de
elektromagnetiska och optiska
företeelserna en stor roll. Frågan om
jordens hastighet i förhållande
till denna eter låg då nära till
hands, och flera försök företogos
för att besvara densamma. Dessa
experiment, av vilka det av
Michelson m. fl. utförda försöket
att bestämma verkan av jordens
rörelse på ljusets hastighet i
förhållande till jorden utmärkte sig
genom särskilt stor noggrannhet,
ha emellertid givit negativa
resultat. De av oss kända fysikaliska
fenomenen påverkas ej märkbart
av jordens translationsrörelse
genom världsrymden. Detta resultat
stämmer utmärkt med r e 1 a t i
-vitetsprincipen, som sedan
länge gällt som riktig inom
mekaniken. Enl. denna princip
påverkas näml, de inom ett slutet
system försiggående processerna
icke av en gemensam likformig
translationsrörelse hos hela
systemet. (Ex.: En kropp, som släppes
till golvet i en järnvägsvagn i
jämn rörelse, träffar golvet mitt
under den punkt i vagnen, från
vilken den släpptes, trots att
vagnen under falltiden hunnit gå ett
långt stycke framåt.) Resultatet
innebar emellertid en egendomlig
konflikt med läran om en
stillastående eter, ty enl. denna lära
bör ljuset fortplanta sig i etern
med en av ljuskällans rörelse
obe
roende hastighet. Hastigheten i
förhållande till jorden bör
följaktligen vara (mätbart) mindre i
jordens rörelseriktning än i den
motsatta riktningen. Särskilt
allvarlig måste denna konflikt förefalla
därigenom, att den nyssnämnda
satsen om
ljushastighetens konstans torde höra
till våra säkraste fysikaliska
er-farenhetsresultat. — Ur denna
konflikt uppstod R. Efter
förberedande arbeten av Lorentz, i
vilka bl. a. det negativa resultatet
av Michelsons försök förklarades
genom den s. k.
kontraktionS-hypotesen (se sp. 969),
framträdde den speciella R. i
tre oberoende arbeten av Lorentz
(1904), Poincaré (1905) och
Ein-stein (1905), av vilka den
sistnämnde otvivelaktigt nått till
den djupaste uppfattningen av
problemet. Genom en djupgående
analys av tids- och rumsbegreppen
lyckades det honom sålunda att
bygga upp teorin på de båda
ovannämnda, skenbart mot varandra
stridande erfarenhetssatserna,
re-lativitetsprincipen och satsen om
ljushastighetens konstans. På så
sätt har den speciella R. erhållit
en säkerhetsgrad och
allmängiltighet, som uppnås av få fysikaliska
teorier. — Resultatet av Einsteins
analys kan uttryckas så, att
varken avståndet mellan två punkter
1. tidsskillnaden mellan två på
olika ställen inträffande händelser
äger absolut fysikalisk betydelse,
utan de bedömas i allm. olika av
observatörer, som befinna sig i
likformig rörelse i förhållande
till varandra. Exempelvis kan det
hända, atr en iakttagare anser en
händelse A inträffa före en
händelse B, medan en annan
iakttagare med samma rätt anser, att
B inträffar före A. Däremot har
en viss kombination av avstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
