Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Relativitetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Relativitetsteori
972
de till detsamma vilande klocka.
Minkowski betraktar nu R. som
en generalisering av den
eukli-diska geometrin, där storheten
As spelar samma roll som
avståndet mellan två punkter i den
vanliga geometrin och där relationen
(2) motsvarar Pytagoras’ sats.
Man kan följaktligen ej tillskriva
tid och rum självständig existens,
utan den fysikaliska världen
ut-göres av ett slags
fyrdimensio-nellt rum, där tiden spelar en
liknande roll som de övriga
koor-dinaterna. En kropp, som ej
påverkas av någon kraft, rör sig
efter en rät linje i den
fyrdimen-sionella världen. — Den speciella
R. handlar om jämförelser mellan
iakttagelser av olika observatörer,
som röra sig likformigt i
förhållande till fixstjärnorna. Härav
följer, att denna teori strängt
taget endast gäller för
gravita-tionsfria delar av världen (se
nedan) . I allmänna R. har
Ein-stein övervunnit denna
begränsning och samtidigt i en syntes
av sällsynt storslagenhet lyckats
förena geometri och
gravitationsteori till en enhetlig
lärobyggnad. Den särställning, som de
i. förhållande till fixstjärnorna
likformiga translationerna intaga
inom den speciella R., utmärker
i lika hög grad den newtonska
mekaniken. Tröghetslagen gäller
sålunda endast med hänsyn till
ett koordinatsystem — ett s. k.
inertialsystem — som icke har
någon acceleration i förhållande
till fixstjärnorna. Härmed
sammanhänger, att man — t. ex.
genom Foucaults pendelförsök —
kan bestämma jordens rotation
genom på jordytan utförda
fysikaliska mätningar. Dessa
förhållanden uttryckte Newton genom
läran om det absoluta
rummet. Emellertid visade Einstein,
att denna de likformiga
transla-tionernas särställning icke är så
väsentlig som tidigare antagits.
Han utgick härvid från den
noggrant prövade erfarenhetssatsen
(se M a s s a), att alla kroppar
erhålla samma acceleration i ett
tyngdkraftfält. Denna sats, som
även kan uttryckas så, att trög
och tung massa ständigt äro
proportionella, intar en helt
fristående ställning inom den newtonska
teorin. I den einsteinska teorin har
den däremot funnit sin naturliga
plats. Einstein utför nu följande
tankeexperiment. En man i ett
laboratorium finner, att alla
föremål, han låter falla, erhålla en och
samma acceleration. Han torde
draga den slutsatsen, att hans
laboratorium befinner sig i ett
homogent gravitationsfält.
Tydligen kunde han dock lika väl
förklara sina försöksresultat, om
han antoge, att hela laboratoriet
vore i likformigt accelererad
rörelse i förhållande till
fixstjärnorna på ett gravitationsfritt
ställe av världen. Einstein påstår
nu, att inga (ej heller optiska
1. elektromagnetiska) experiment
kunna leda till ett val mellan
dessa båda alternativ. Enl. denna
ekvivale’nsprincip
(Einstein 1907, efter förarbeten av
Mach) är det alltså lika omöjligt
att bestämma en kropps absoluta
acceleration som dess absoluta
hastighet. Denna princip har haft
stor heuristisk betydelse. Som
exempel på dess användbarhet kan
nämnas följande. En ljusstråle
måste tydligen, sedd från ett
accelererat system, förefalla krökt.
Alltså bör ljuset avböjas även i ett
gravitationsfält, vilket betyder,
att ljusets hastighet — i motsats
till den speciella R:s antagande
-— ej är konstant utan beror
av gravitationspotentialen. Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
