Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Relaxation - Relaxationstid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Relaxationstid—Religion
976 .
del befriad från inteckning, måste
medgivande därtill inhämtas av
såväl ägare till fastigheten som
inteckningshavare, innan
domstolen kan verkställa R.
Relaxationstid, den tid, inom
vilken spänningen på en
uppladdad, ofullkomligt isolerad
konden-sator sjunker till Ve av sitt
ursprungliga värde. Uttrycket
användes även i andra fall, i vilka
en storhet avtar efter en
expo-nentialfunktion av tiden.
Relegatio’n (lat. relega’tio),
förvisning (från läroanstalt). —
Verb: relegera [-ge’ra 1.
-sje’ra].
Relief [-jä’ff] (fr., av lat.
re-leva’re, upphöja), plastisk
framställning, som i motsats till
friskulptur är utförd på en fast
bak-grundsyta. Man skiljer mellan
högrelief (fr. hautrelief), där
framställningen höjer sig starkt
ur bakgrundsytan, och 1 å g r e
-1 i e f (fr. basrelief), där den blott
svagt höjer sig ur denna. En
särart är den fornegyptiska h
ål-r e 1 i e f e n (fr. relief en creuæ),
vilken framträder som en
lågrelief, nedsänkt i bakgrundsytan.
Reliefskrift, se
Blindundervisning sp. 70.
Religio’n (lat. reli’gio, av
omtvistad härledning) är från inre
synpunkt människans känsla av
beroende av och samband med
en övermänsklig 1. gudomlig makt
(vilken icke behöver vara
personligt föreställd). Det för R. typiska
är vördnaden och andakten inför
detta högre. Ss. R:s grundbegrepp
kan man också med nyare forskare
beteckna idén om det heliga (jfr
Helig); religiös är den som
vördar en över människolivet stående
okränkbar makt. Från objektiv 1.
yttre synpunkt är R. sedan
beteckning för de av olika faktorer
betingade sätt, på vilka den
religiö
sa känslan framträder hos skilda
folk 1. samfund, i riter,
föreskrifter och läror (en viss R., de olika
R.). R:s värld omspänner ett
utomordentligt vidsträckt område,
från de primitivas med magi (se
d. o.) förknippade och av
taburegler (se Tabu) och vördnad
(fruktan) för de halvt opersonliga
”makterna” präglade R. (vilken
återfinnes ej blott hos de s. k.
naturfolken utan i rester även på
vida högre kulturstadier) till de
högst stående R: s innerligaste
fromhetsyttringar. Tidigt
framträder offret (se d. o.) jämte 1.
framför bönen ss. en
huvudbeståndsdel i R. Riterna äro över huvud
mycket konservativa och
förändras blott så småningom. R. har
utvecklats dels i samband med den
allmänna kulturutvecklingen, dels
och framför allt genom insatser
av stora religiösa personligheter,
vilka i det inre fördjupat och
utvidgat R:s värld. Hos de största
av dessa ha folkreligionens
skran-kor genombrutits och fromheten
blivit på en gång fullt individuell
och universell. I all levande R.
förekommer ett större 1. mindre
inslag av mystik (se d. o.). Likaså
vilar all äkta R. på vissheten om
något slags gudomlig
uppenbarelse, men denna fattas visserl. på
mycket olika sätt. Hos de
primitiva sökes den eg. i naturens
företeelser, sedermera i det egna inre
och i historiens skickelser. En
tillfredsställande indelning av R. är
mycket svår att ge, då i den
enskilda R. ofta olika typer förenas.
I anslutning till det förut sagda
skulle man möjligen kunna
urskilja följande huvudarter: 1) den
primitiva R.; 2) de i samband
med åkerbruk och statsliv stående
folkreligionerna, med offer och
diverse religiösa observanser; 3) de
på en 1. flera stiftares (profeters,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
