Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionsbrott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Religionsfrihet
980
filosofin, och. därur utvecklade
Feuerbach och Strauss en
antireli-giös åskådning, som i princip var
besläktad, med positivismen (se
d. o.). — I modern R. kan man
urskilja en mångfald riktningar,
en psykologisk (W. James), en
historistisk (O. Pfleiderer) och
slutligen en
transcendentalfiloso-fisk riktning, som söker uppvisa
ett religiöst a priori (Troeltsch,
Stange, i Sverige A. Nygren).
Religionsfrihet, rätt för en
stats medborgare att utan hinder
från statsmaktens (ev.
statskyrkans) sida fritt bestämma över
sin religion och dess utövning.
R:s princip är av sent datum.
Den slog igenom i Holland på
1600-t., befordrades kraftigt
genom upplysningen och gjorde sig
under 1700-t. gällande i flera
stater, bl. a. Preussen under
Fredrik den store. I den
nordamerikanska oavhängighetsförklaring-en 1776 och den franska
rättig-hetsförklaringen 1789 fastslogs
R. som en av de mänskliga
rättigheterna, och under 1800-t.
infördes R. i de flesta stater, i
många fall dock med vissa
inskränkningar. I många stater
få t. ex. nya religionssamfund ej
grundas utan de statliga
myndigheternas tillstånd. — Sverige är
en av de stater, där R. senast
genomfördes. Faran för en katolsk
motreformation föranledde under
1600- och 1700-t. utfärdandet av
stränga undantagslagar mot
katolikerna, och 1726 fastslogs genom
det mot pietismen riktade
konven-tikelplakatet statskyrkans
allena-välde. Gustav III inledde en mer
tolerant religionspolitik, och
genom 1781 års toleransedikt fingo
främmande kristna trosbekännare
rätt till fri religionsutövning samt
fulla medborgerliga rättigheter
med undantag av rätt att inneha
ämbeten 1. väljas till
riksdagsmän. Dock kvarstod fortfarande
förbudet för statskyrkans
medlemmar att avfalla från kyrkans
lära. 1782 fingo även judarna en
rättsligt skyddad ställning (se
Judar sp. 225 f.). Genom 1809
års R. F. § 16 fastslogs R. i
princip, då konungen förpliktades att
”ingens samvete tvinga 1. tvinga
låta, utan skydda var och en vid
en fri utövning av sin religion”.
Först 1858 upphävdes emellertid
konventikelplakatet. 1860
borttogs straffet för avfall från rikets
religion, och bestämmelser
utfärdades rör. rätten att bilda
församlingar vid sidan av statskyrkan.
Dessa bestämmelser reviderades
sedermera genom 1873 års s. k.
dissenterlag (se Främmande
trosbekännare). Gränserna
för individens R. i Sverige ligga
i huvudsak däri, att rikets
medborgare måste vara antingen
kristna (av olika samfund) 1.
mosaiska trosbekännare och att
utträde ur statskyrkan blott
medges den, som uppger annat kristet
samfund, till vilket han ämnar
övergå (detta samfund behöver
dock icke ha i riket bildat erkänd
församling, och ett faktiskt
inträde däri erfordras icke). Den
som vunnit utträde, åtnjuter en
viss lindring i utskylderna till
statskyrkan, och hans barn kunna
befrias från deltagande i
skolornas andaktsstunder och
religionsundervisning. Ä andra sidan är
han utestängd från de ämbeten,
för vilka fordras att ”vara av
(resp, bekänna) den rena
evangeliska läran” (— tillhöra svenska
kyrkan), näml,
statsrådsämbeten och lärareämbeten i
kristendom 1. teologisk vetenskap, och
han saknar rösträtt å
kyrkostämma. De av staten erkända
samfundens R. är väsentl.
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
