Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Repstav ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Repstav—Reptantia
1026
häcklas, spinnes till garn, som ev.
tjäras och därefter hopslås till
dukter, trossar, kardeler 1. kablar
(se Kabel. Sjöv. och Tross).
R. bedrevs länge som hantverk.
Maskinell häckling och spinning
infördes redan i slutet av 1700-t.
och början av 1800-t., medan
hopläggningen allmänt försiggick för
hand ända in på 1860-t.
Repstav, en i arkitektur och
konstslöjd använt ornament: en
som ett rep utformad list.
Repta’ntia 1. M a c r u’ r a R.,
en grupp kräftdjur av underordn.
Tiofotingar (jfr d. o. och
Skalkräftor). Till R. höra
bl. a. vanlig kräfta, hummer,
kej-sarhummer och pansarkräftor (se
d. o.). Det främsta paret
bröstföt-ter är försett med starka saxklor.
Bakkroppen, ”stjärten”, är ledad
och bär korta stjärtfötter. De
bakersta äro skivlika och bilda
med sista segmentet en
”stjärt-fena”. Genom slag med stjärten
föres kroppen baklänges genom
vattnet; förflyttning på bottnen
DJUPTRYCK
Reproduktionsmetoder.
33. — L e x. IX. Tr. 6. 12. 26.
Reptantia, Vanlig kräfta. Längd,
saxklorna ej inberäknade, vanl. 10—15 cm.
sker vanl. framlänges. —
Vanlig kräfta 1. flodkräfta,
Potamo’bius a’stacus, är blå- 1.
grönskiftande svartbrun. Hos
hanen äro de två främsta paren
stjärtfötter (främsta paret är
om-bildat till parningsorgan) större
än de övriga, hos honan äro de
små. Jfr fig. till Kräftdjur.
Europa; s. och mell. Sverige, i
vattendrag 1. insjöar med stenig, ej
för lös botten. Lever av maskar,
snäckor, fiskar m. fl. animaliska
ämnen men även växtdelar. Före
hudömsningen (skalfällningen)
bildas två linsformiga
kalkkroppar i magväggen, kräftstenar,
som lämna material till det nya,
mjuka skalets förkalkning.
Kräftstenar användes förr som
läkemedel. Fortplantningstid är okt.—
nov. Äggen och ungarna bäras
av honan under bakkroppen på
stjärtfötterna. — Kräftor äro en
eftersökt läckerhet. Vid kokning
förstöras skalets mörka
färgämnen, så att endast ett rött
pigment kvarstår. Kräftfångst
bedri-ves under dygnets mörkare del,
yrkesmässigt vanl. med burar (här
och där med mjärdar; jfr
Fiskredskap sp. 70), vilka i regel
sättas på grunda ställen, stundom
dock på flera m:s djup, samt som
nöjesfiske med håv 1. spö. Som
bete brukas främst vissa fiskar,
ss. mört, braxen, men även kött,
kokt potatis m. m. Den tillåtna
tiden för fångst varierar avsevärt.
Kräftor under (i regel) 9 cm:s
längd få ej fångas. Denna längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
