Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resorcinftalein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1039
Rest—Restitutionsediktet
1040
förd liturgisk sång. R. förväxlas
stundom med antifoni (eg.
växelsång av två körer). Utmärkande
för R. är i allm., att försångaren
(liturgen) dominerar, under det
kören endast har refrängartade
inlägg (t. ex. litanian). — R.
anger även i den katolska kyrkans
horae canonicae ett längre,
sammanhängande körstycke.
Rest (fr. reste, av lat. resta/re,
återstå), återstod. — Matem. Se
Division. Matem.
Resta’ntier (av lat. resta’re,
återstå), utskylder, som icke
inbetalas på uppbördsstämma.
Restaura’ng (fr. restaurant,
av lat. restaura’re, återställa),
bättre offentligt matställe.
Restauratio’n (av lat.
restau-ra’tio, återställande),
återställande av något i dess ursprungliga
skick; återuppsättande på tronen
av en fördriven dynasti samt det
politiska skede, som inledes
härigenom (jfr England sp. 1078
och Frankrike sp. 516);
värdshus, enklare matställe. —
R e s t a u r e’ r a, återställa i dess
ursprungliga skick, iståndsätta.
— R e s t a u r a t ö’ r, fem.
-1 r i’ s, person, som restaurerar
konstverk; innehavare av
restauration 1. restaurang.
Restaure’ring (jfr
Restauration), återställande av
byggnader och konstverk, som lidit
skador 1. undergått andra
förändringar, i deras ursprungliga skick. —
R. av byggnader förekom redan i
antiken, men en systematiskt
bedriven restaureringsverksamhet
framträder först i början av
1800-t. i samband med det av
romantiken återuppväckta
intresset för medeltidens konst och
som följd av den propaganda,
som särskilt i Frankrike (bl. a.
av Victor Hugo) bedrevs för
främst de stora gotiska
katedra
lernas befriande från senare
stilbrytande om- och tillbyggnader.
Rörelsens främste representant
var Viollet le Duc (se d. o.), som
i sina R. genomförde
stilrenhetens princip. Enl. denna skulle
byggnaden återställas till det
utseende, den urspr. haft 1. de
ursprungliga byggmästarna, om de
ej fullbordat densamma, avsett
att ge den. Tillämpningen av
denna princip ledde till ett
hänsynslöst vrakande av senare perioders
tillsatser och ofta till ett
nyskapande i gammal stil utan
tillräckligt historiskt underlag och
utan markerad skillnad mellan
gammalt och nytt. I Sverige blev
H. Zettervall riktningens främste
representant och det mest
avskräckande exemplet på dess
metoder Uppsala domkyrka (se
d. o.). I slutet av 1800-t.
framträdde en ny riktning, vars
främste representant är S.
Cur-man och som ställde det
historiska äkthetskravet främst och
krävde respekt även för senare
förändringar, då de representera
ett historiskt och konstnärligt
värde. Då denna riktning anser
bevarandet av monumentet som
det väsentliga, har den för de
därför nödiga åtgärderna utbytt
termen R. mot konservering
(se d. o.), som även brukas om
liknande åtgärder å andra
konstverk än arkitektoniska.
Reste’ra (lat. resta’re), bli
över, återstå.
Resteröd, socken i Göteb. 1.,
jämte Forshälla, Ljung och
Grin-neröd pastorat i Göteborgs stift.
495 inv.
Restitue’ra (lat. rest itu’er e),
återställa, återbära. — Subst.:
r e s t i t u t i o’ n.
Restitutionsediktet, en av
tysk-romerske kejsaren Ferdinand
II 1629 utfärdad förordning, enl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
