Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rimforsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Ring
1188
Ringar. 1. Egyptisk sigillring. — 2. Romersk ring. — 3. Kardinalsring av brons
med topas, förlänad av påven Sixtus IV (1471—84). — 4. Svensk medeltida ring.
— 5. Judisk trolovningsring. — 6. Fransk 1700-talsring med miniatyrporträtt. —
7. Svensk fil. doktorsring. — 8. Tekniska högskolans Ingenjörs- och arkitektring.
plötsligt inträdande, kortvarigt
crescendo.
Ring. 1. Smycke, som oftast
bäres på fingrarna, hos några folk
på tårna, dessutom även i öronen,
näsan, om armar (se
Armband), ben och hals.
Fingerringen hör liksom R. i allm. till
de mest ursprungliga och vidast
spridda smyckeformerna;
materialet, numera i regel metall, kan
också vara ben, trädfibrer, hår
etc., vilket tyder på att R.
förekommit även före metallernas
utnyttjande. — Redan i nordiska
bronsåldersfynd liksom i
egyptiska, babyloniska, kretiska
m. fl. förekomma R. av guld,
brons m. m. De nordiska, ofta i
enkel spiralform, ha icke något
annat skönjbart syfte än
prydnadens, medan i
Medelhavsländerna R. ofta är försedd med en
graverad klack, innehållande ägarens
sigill. Drag, som visa dess
otvivelaktigt urgamla betydelse av
amulett, äro de redan på
grekiska R. vanliga ormhuvudena,
liksom även de infattade
ädelstenarna. Redan i det forntida Rom
finnas R. som symboler för
äktenskap med två förenade
händer, en form, som hållit sig i bruk
ända in i sen tid, bl. a. i Sverige.
En speciell form ha de judiska
trolovningsringarna i Europa
under medeltiden, vilka i upphöjt
arbete visa Jerusalems tempel
samt lyckobringande bokstäver.
Som värdighetstecken
förekommer R. redan i forntiden, t. ex.
som igenkänningstecken för en
konungs sändebud o. d., senare
särskilt inom kyrkan
(Fiskarringen, biskopsringen) samt som
symbol för avlagd examen
(doktorsring, ingenjörsring etc.).
Slutligen förekommer R. ofta som
för-eningstecken. — Ur
konstslöjds-synpunkt äro R. ofta mycket
omsorgsfullt och dyrbart utstyrda
och bära under skilda tider
mycket växlande prägel. — R. har
också, ej minst i Nordens forntid,
varit en vanlig form för metallisk
valuta’, härav den poetiska
beteckningen ”ringbrytare” o. d.
för en frikostig hövding samt den
mytologiska föreställningen om
Odens R., Draupner (se d. o.).
— 2. Se J ak t sp. 26. — 3.
Beteckning för en med trust och
kartell närbesläktad, ehuru
lösare, mer kortvarig
sammanslutning inom industri 1. handel. Jfr
Ringrörelse. — 4.
Benämning på årsklasserna vid ett
gymnasium. — 5. Benämning på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
