Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roulade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1391
Rousseau
1392
att hon därför bör återvända till
”naturen”, d. v. s. till ett
primitivt tillstånd av oskuld qch
enkelhet. Själv drog sig R. 1756
tillbaka från Parislivet till det s. k.
Eremitaget i Montmorency, som
ställts till hans förfogande av
madame d’Épinay. Under den
sexåriga vistelsen i Montmorency
(från Eremitaget flyttade han
efter en brytning med sin
beskyd-darinna redan efter två år)
författade R. dels smärre skrifter
(bl. a. Lettre å d’Alembert sur les
spectacles, 1758), dels större
arbeten, i vilka han vidare utvecklade
sina idéer. 1761 utgav han Julie
ou La nouvelle Héloise (4 dir; Den
sista Eloisa, sv. övers, i utdrag
1800), en av Richardson
påverkad roman i brevform, i vilken R.
förhärligar kärleken ss.
naturmakt. Arbetet åtnjöt av samtiden
en utomordentlig popularitet och
har övat ett djupgående
inflytande på senare litteratur. 1762
följde den statsteoretiska
avhandlingen Le contrat social ou
prin-cipes du droit publique (Om
samhällsfördraget, 1919; jfr
Samhällsfördrag), en av alla
tiders viktigaste politiska
skrifter, som med sitt hävdande av att
den verklige suveränen bör vara
hela folket, den allmänna
meningen (”la volonté générale”), blivit
grundläggande för de moderna
demokratiska idéerna; framför allt
inspirerades franska revolutionen
av detta arbetes idéer. S. å. utgav
R. även sin Émile ou de
1’éduca-tion (Emil eller Om uppfostran,
1912), på en gång en roman och
en pedagogik, i vilken han
framställer krav på natur och frihet i
uppfostran. I ett parti av arbetet,
Savoyardprästens trosbekännelse,
framlägger R. sin religiösa
uppfattning, en rationalistisk-teistisk
tro på Gud och odödlighet, i vilken
känslan utgör det centrala. Boken
brändes offentligt, och
häktningsorder utfärdades mot R., vilken
flydde, först till Schweiz, senare
till England. 1766 återvände han
till Frankrike, 1770 till Paris, där
han arbetade på sin självbiografi,
Confessions (1782—88;
Bekännelser, 1912-—22), i vilken han ger
en enastående öppenhjärtig
skildring av sitt liv, på samma
gång som arbetet bär prägeln av
hans starkt hypokondriska
natur. — R. är en av
centralfigurerna i 1700-t :s andliga
liv och har spelat en
banbrytande roll för all senare kultur
genom sitt hävdande, i en kritisk,
analytisk och rationalistisk tid,
av känslans och naturens rätt.
På nästan varje punkt träder han
i opposition mot
upplysningstidens uppfattning (och blir
härigenom den viktigaste
föregångaren till romantiken), i en
för-konstlad epok väcker han till liv
känslan för naturen, gentemot
tidens tro på förnuftets makt
hävdar han en religion, som i främsta
rummet är en hjärtats och
känslans sak, och i opposition mot
samtidens åskådning skapar han
radikala stats- och
uppfostrings-läror. Som författare förfaller R.
ofta till deklamation och saknar
klarhet i tankegången. Hans
skrifter vimla av motsägelser men
präglas i allm. av en glänsande
stil och en glödande entusiasm. -—
3. T h é o d o r e R., f. 1812, d.
1867, fransk målare, den egentlige
grundaren av Barbizonskolan (se
d. o.). Mer än någon annan inom
kretsen bidrog han till
landskaps-måleriets frigörelse från
akademisk slentrian, härvid utgående
från Constable och Bonington.
Han var en lidelsefull
naturdyr-kare, som studerade landskapet i
olika belysningar och under olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
