Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökskyddsapparater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 1645
Rökskyddsapparater—Römer
1646
det, tidigare ofta konstnärligt
utformat, är vanl. trä, porslin 1.
sjöskum, på senare tid framför
allt s. k. bruyèreträ (eng. briar;
se E r i c a). Skaftets form och
längd varierar från de ända till
golvet räckande, på 1800-t.
populära ”långpiporna” till det
moderna korta skaftet med
ebonit-munstycke. — Bland
utomeuropeiska folk ha uppstått
oräkneliga särarter av R. I Orienten
användas med förkärlek
vattenpipor, vanl. kallade n a r
-gileh (se d. o.). De
nordamerikanska indianerna förfärdigade
sina R. av en mjuk, röd stenart
(catlinit). På andra håll ha som
piphuvuden apterats
bambucylindrar (Nya Guinea),
majskolvar, antilophorn m. m.
Rökskyddsapparater, se
Brandväsen sp. 492 och
G a s k r i g sp. 1087 f.
Rökskåp, se Lokomotiv.
Rökstenen, runsten vid Röks
kyrka i Östergötland, med den
längsta kända runinskriften (jfr
Runor). Vissa runföljder bestå
av lönnrunor, vilkas rätta
utläs-ning, främst genom O. v. Friesens
tolkningar, numera torde kunna
betraktas som slutgiltig.
Inskriften kan dateras till 800- 1. 900-t.
(möjligen 700-t.). Dess början
uppger, att stenen är en
minnesvård över Vämod, son till Varin
(antagl. R:s ristare). Innebörden
av det övriga är omstridd. Ett
stycke är versifierat och har
därför kunnat tydas med relativ
säkerhet; avfattad på fornyrdislag
(se d. o.), synes strofen handla om
den gotiske konungen Teoderik.
Röksvampar, ett slags
buksvampar, vilka som unga äro vita
inuti men senare fyllas av mörkt
sporpulver. Detta sprides som en
rök (käringrök), om svampen
hopklämmes. Allmänna på skogs-
Rökstenen.
mark äro de vita, grå- 1.
brunak-tiga, päronformiga Lycope’rdon
gemma’tum, med talrika
trubbiga taggar 1. vårtor på ytan, och
Lycoperdon pyrifo’rme, som är
slät och växer i täta gyttringar,
helst på stubbar. Den klotrunda
jätteröksvampen,
Glo-ba/ria bovi’sta (Bovista
giga/n-tea), förekommer rätt sällsynt på
gräsmark; exemplar med över %
m. diameter äro funna. Alla R.
äro ätliga, innan deras innehåll
börjat gulna. Outvecklade
stinksvampar (jfr d. o.) förväxlas
stundom med unga R. Se ill. sp.
1647. Jfr Rottryffel.
Röktopas, se Bergkristall.
Rökvacka, porös dolomit.
Rölanda, socken i Älvsb. 1.,
jämte Gesäter pastorat i Karlstads
stift. 1,245 inv.
Rölleka, se Achillea.
Römer, O 1 e, f. 1644, d. 1710,
dansk astronom, kallades från
studier i Frankrike till prof, i
matematik vid Köpenhamns
universitet 1676 men hemkom först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
