Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storkyrkan i Stockholm: Östra fasaden.
MIN STORKYRKA
aAF CARL LARSSON.
€rfär jag på Gustaf Adolfs torg
en vacker höstdag år 1906
S råkade Carl Laurin — han
som skrifvit den berömda
konsthisto
rien — och uppmanade honom att gå
med och titta på Storkyrkans
restaurering, så hade jag föga hopp om att
vi kunde komma in. Jag föreställde
mig nämligen att man nödgats besätta
portarna med stark vakt för att hindra
alla intresserade stockholmare att tränga
in och ”tycka” i den s. k.
hvitslamningsfrågan. Men där var bara några
svarta männer som buro in en
blomsterklädd kista i det lilla grafkoret till
höger.
— På kyrkogårdsgrinden hängde en
brädlapp på hvilken stod måladt det
vanliga ”inga obehöriga äga här
inträde”; men vi gingo gladeliga in i
kyrkan, ty vi voro inga obehöriga.
Åtminstone kände jag det så, jag,
som är född i Sankt Nikolai församling.
Visserligen flyttades jag redan vid ett
års ålder öfver till Ladugårdslandet,
men jag pallrade envist i väg på mina
små ben — notabene från och med
den mer mogna åldern af åtta, tio år —
från Gref-Magnigränd, ner
Riddaregatan och öfver Artilleriplan, Nybron,
Norrbro 0. s. v. tills jag i salig
hänryckning stod under S:t Göran och
draken — det konstverk jag bestämdt
mest älskar — och lät orgelbruset bära
min mångtusenåriga själ att sväfva
ljuft under de hvitslammade hvalfven,
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
