Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 CARL LARSSON
STORKYRKAN.
En märkvärdig kvinna skref till
mig en af upprörd känsla buren protest
mot mitt förhärligande af den lilla
landtkyrkan i Sundborn. Jag minns ej
ordagrant hvad hon sade, men
andemeningen var, att den "”lilla trånga kyrkan”
icke var det rätta forum för gudstjänst,
då man hade den stora naturen utanför
den och omkring sig.
Hon ansåg sig nog se saken mycket
stort; jag tycker det var icke så litet
smått. När Fransiskus af Assisi hyser
sig in i en liten grotta, ristar ett kors i
kalkstensväggen, så tycker jag att den
grottan blir en katedral hvars hvalf
stiger upp öfver stjärnorna. Och Sankt
Hubertus möter i skogen en hjort
mellan hvars horn ett kors vuxit upp: han
faller ner på sina knän, skogen blir
hans bönehus och hjorten hans
altare ... Ja, ack ja, visst duger det!
Men är det icke vackert och rörande
när de stackars villrådiga
människobarnen lägga sten på sten till en
byggnad, större eller mindre, allt efter råd
och lägenhet, för att däraf göra en
antichambre, däri de tillsammans
uppvakta och supplikera det högsta som
deras fantasi och längtan, undran och
tacksamhet, rädsla och vördnad
kunnat forma för dem? Skulle det icke
vara rätt att de sedan smyckade ut
detta tempel på det skönaste sätt, och
utan knussel slösade dit allt hvad deras
skickligaste händer kunde forma”?
Skulle icke där deras största skalder få
sina härligaste dikter framförda, prydda
med den konst, som förefaller
människan vara den mest himmelska,
musiken ?
Så är det, och har varit bland alla
folk och i alla religioner. Alla
religioner? Finnes det månne mer än en?
Är det icke snart på tiden att våra
kyrkors dörrar öppnas för alla, för dem
som dyrka den treenige Guden, för
dem som tro på Jehovah, för dem som
endast fatta en enig Gud, för dem som
icke tro på någon, men hvars hjärta
är bedröfvadt, för baptisten,
nationalisten och rationalisten — kunna ej alla
dessa arma själar, enligt sin art, sida
vid sida, kvida sina böner, stråla ut sin
hänförda tacksamhet eller hvila ut en
stund från bullret, hatet och lidelserna
därutanför? Se, det vore min och din
och allas Storkyrka! Hvem som ville
skulle där få ha sitt altare, alla som
ville ”älska sin nästa som sig själf”.
Ty för hatet och småsinnet skulle
där ej finnas något det minsta kor.
Men med kärlekens rätt, företrädesrätt
— ingen skulle säkerligen förmena
honom det — skulle den hvite Krist’s bild
skina vid högaltaret. Han, som ändock
till slut skall klara och reda alla jordens
frågor, han som hade modet att säga:
slår dig någon på ena örat, så vänd det
andra till! Den dag detta bud följes
skall till och med tigern skämmas att
rifva en människa. Och nidingen och
hatmannen skola, sedan de slagit sig
trötta, gå hela vägen tillbaka och anropa
om tillgift och förbarmande.
Men innan vi kommit dit, redan i
dag kunde denna vår Storkyrka bildas
och resas, hvitslammas och prydas med
gyllene sirater. Där — och icke dumt
hopade i museer skulle konstens
härligaste verk prunka — men gärna får
asketen och bildstormaren ha det kalt
i sitt kor, gärna juden, mohren och
turken enligt gammal, för dem helig
tradition, undvika afbildningar af
lefvande väsen, men slösa med asiatens
hela ornamentsfantasi, gärna katoliken
kyssa marmorfötterna på sin madonna,
men allt skulle belysas af samma sol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
