Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMETS BLOMSTER 59
är af den allra största vikt för deras
trefnad och sunda utveckling, och utan
denna senare blir blomsterbordet en
skräpgömma, ett tillhåll för damm ech
småkryp och slutligen ett museum för
vanprydande missfoster.
Det är vidare med hemmets
blomster som med den yttre naturens —
stå de i växtlighet, fordra de ljus, luft,
värme, vatten och i de flesta fall äfven
jord. Deras bästa plats blir därför
alltid i omedelbar närhet af fönstren.
Isynnerhet gäller detta de blomstrande
växterna, medan de gröna — bladväxterna —
i detta hänseende hafva något växlande
fordringar. Bladväxterna icke blott
fördraga sparsammare ljus, utan föredraga
det till och med någon gång. Detta
gäller i rum, utsatta för skarp
morgoneller middagssol. I sådana fall gör man
bäst uti, att när solen bränner som mest,
antingen draga en lätt gardin för
fönstren eller också flytta växterna litet
längre in åt rummet. De blifva annars
solbrända, men ej så där trefligt som
småttingarna ute vid sandhögen, utan
på ett allt annat än behagligt och nyttigt
sätt. Den friska grönskan ger vika för
gula, torra fläckar.
Äfven på frisk, dammfri luft sätta
växterna värde, alldeles såsom vi själfva
Dock tillgodogöra sig ju de gröna
växtdelarna luften äfven på annat sätt än
vi människor, hvarigenom de också,
isynnerhet i den yttre naturen, göra
densamma allt sundare och renare för
oss att inandas. Liksom vi själfva
önska äfven växterna att våra rum
flitigt vädras eller luftas.. Likväl tåla de
i regel icke att stå i drag, isynnerhet
under den kallare årstiden. Sker
luftningen under denna — som ju ännu
vanligast är — genom fönster, balkongdörrar
eller liknande, måste de växter, som stå
i luftkällans närhet flyttas till sido.
Annars frysa, vissna eller gulna de,
och utsättas för parasiter ur både
växtoch djurvärlden.
I den yttre naturen är som bekant
vinterkölden växtlighetens död ellersömn,
hvarifrån först ett uppvaknande äger
rum vid vårvärmets inbrytande. Äfven
hemmets blommor fordra värme för att
trifvas och vegetera. Detsamma
behöfva ju vi själfva också, och därför
blir blommans värmekraf intet nytt
moment i hemmet. Växtens trefnad
beror blott på, hvarifrån detta värme
kommer. Är det solstrålen som för det
med sig in genom rutan, då är det
härligt, då är det som i skog och mark,
men skall det hämtas från en
konstgjord källa, är det ovisst, huru det tas
emot. Kaminen, som eldas med koks
eller antracit, och gaslågan, som gärna
lämnar en del biprodukter åt rummets
Juft, visa som bekant ett ytterst
ogynnsamt inflytande på blomstren. Koloxiden
är för dem ett mördande gift. Våra
gamla hedervärda kakelugnar, dyra
genom sin bränsleåtgång och därför
numera föga motsvarande tidens allmänna
kraf, förse visserligen våra boningar
med en sund och jämn värme, som
också lifligt uppskattas af blomstren,
isynnerhet om de någon gång besprutas
med ljumt, rent vatten. Våra nya
moderna värmeledningar med cirkulerande
varmvatten visa sig emellertid ännu
bättre för växterna, isynnerhet om det
sörjts för en jämn, ej för stark
luftomsättning genom ventiler i väggarna.
I ljusa sådana rum trifvas växterna,
om i öfrigt lämplig vård lämnas dem,
nästan lika väl som i växthusen.
Under vintern står i vårt land den
yttre växtligheten stilla af brist på
värme. Den jord, ur hvilken växterna
skola hämta sin näring är då — från
växtens synpunkt sedd — torr som snus.
Vattnet är för växtlifvet oundgängligt.
Det kräfves både som gas, ånga, i
luf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
