Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
allt hvad som fanns, slog sönder de
elektriska lamporna, lyckades i mörkret
att få omkull vattenkaraffinen så att den
rann ut i sängen, ref sönder
muskitonätet, drog våra kläder ut på golfvet,
sparkade tofflorna under soffan och
tycktes finnas öfverallt, lik en
oåtkomlig och skadeglad dämon.
Jag sökte under en halftimme att
fånga honom, men slog endast knäna
mot alla stols- och bordskanter som
funnos i rummet, välte skrifbordet,
trampade i bläcket och på
glasskärfvorna samt gaf omsider upp försöket
i ren förtviflan och i brist på ljus, så
att jag lät honom hållas — och det
gjorde han.
Vid frukosten frågade oss våra
grannar huru vi kunde stå ut i ett rum
där det var påtagligt att spöken
huserade i mer än loflig grad. Själfva hade
de inte fått någon nattro för allt
oväsendet samt sågo medtagna och orakade
ut, och fast äfven vi voro trötta och
utvakade höllo vi dock god min samt
meddelade att vårt spöke varit mer
irriterande än verkligt farligt. En
glosögd, nervös och
spiritistiskt-teosofisktbuddhaistiskt anlagd herre erbjöd oss
tio dollars för att nästa natt få byia
rum med oss. Vi afböjde visserligen
hans framräckta sedel, enär vi i alla
fall ämnade fortsätta. Huruvida han
efter oss fick rummet och hvilka
hallucinationer hans spända väntan där läto
honom upplefva känner jag ej. Kancske
har han redan såsom resultat bildat
en ny sekt. Många sådana hafva haft
ringare skäl för sin uppkomst än en
flygande ekorre.
Vi rullade emellertid iväg mot
NewYork, och ankommo i sinom tid till
Amerikas verkliga, om också ej
nominella hufvudstad.
Här skola vi lämna Nick i den
C. A. CC LEWENHAUPT
zoologiska trädgården, tänkte vi — där
får han snart bekanta, mat, nötter och
fruar i öfverflöd. Vi frågade Nick
hvad han tyckte om förslaget och funno
att han ansåg det fullt af visdom.
Men likasom människans, så är
också den flygande ekorrens
förhoppringar tillkomna endast för att gäckas.
Den zoologiska trädgården befanns
vara stadd i ombildning, de flesta af
djuren hade tills vidare sändts på en
rekreationsresa, och där fanns ej rum
ens för en elefant, än mindre då för en
flygande ekorre. Men ville vi färdas
söderut igen skulle han finna nötter
och hustrur efter behag, upplyste en
vaktare.
Vi stodo förbryllade. Hvad skulle
vi nu göra med vår lille vän? Att
vända om hade vi ej tid till enkom för
hans skull. Att släppa honom på
stadens gator skulle endast få till följd
att han stule äpplen, päron, bananer
och kastanjer i oändlighet samt
småningom förfölle till en individ af det
slag som så allmänt anträffas i ”the
Bowery” — Nevw-Yorks farligaste
stadsdel. När man åtager sig ansvaret
för en häst, en hund, en alligator,
en svärmor eller endast en ekorre,
så är man dock moraliskt förpliktigad
att se till det de ej fara illa utan
erhålla sin trefnad, enhvar efter sin art.
Så att vi togo oss en funderare samt
gingo omsider att köpa en bur med
tvenne snurrande tramphjul i ena
ändan, fingo in en fin bädd af
rosenfärgad bomull i ena hörnet, en
vattenkopp i det andra, nötter i det tredje
och litet färsk frukt i det fjärde.
Nick blef genast hemmastadd. Men
med praktisk blick för förhållandena
drog han bomullen in i hjulen samt
arrangerade sin sängkammare i ett,
sitt skafferi i det där bredvid. Någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
