Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATIONEN
och klagade icke. Hur skulle han bära
det nya slaget? ...
Tågets andetag hördes från fälten
norrut ...
Torkel kände åter hennes kyss.
Den sög hans själ till sig. Han blef
tom, tom och ville brista af allt tryck
utifrån. Han vacklade tillbaka mot
väggen med slutna ögon. Det brände till
inom honom, en låga slog upp ur ett
kallt, grått töcken, en grym, slickande,
frätande låga. Han hade aldrig anat en
sådan smärta, det var som om han
vaknat ur en dröm tili visshet om lifvets
innersta väsen. Döden blef plötsligt
sval och ljuf. Den kom närmare, växte,
blef stor och förfärande äfven den. En
iskall hand trycktes mot hans tinning.
Var det en hand, var det inte hårdt,
kallt stål? Kom icke något stort, tungt
brusande mot honom? Lyste det icke,
dånade, stönade?
Han skakades af en frossa. Två
stämmor kämpade inom honom. En
lågmäld, åskdof, djup — Gör slut på
ditt elände. Det vore dock en handling.
Kom med mig in i det opröfvade! En
annan hög och ångestgäll — Tänk på
det förfärliga hjulet, tänk på din
stackars kropp! Tänk på ögat som ser,
örat som hör, tänk på ditt bröst och
dina händer! Stämmorna växte, sleto
131
i hvarandra, hvirflade rundt. Hans
hufvud svindlade och sprängdes, hans
lemmar skälfde ...
Ett muller hördes långt bort. Från
trädgården skar räfhonans skrik isande
genom kvällen ...
Med händerna mot tinningen
vacklade han ut i banvallens dimma.
Snafvande på syllarna sprang han ensam
och osedd bort i mörkret åt
skogskröken till ...
Kontinentaltåget kom. Det krängde
i kröken, vaggade och skrällde vid
växeln, stannade med en följd af ryck
och stötar.
Stationsinspektorn svängde sin röda
lykta. Vaggondörrar slogos upp och
rutor fälldes ned. Herrar i resmössa
med kikarn i rem öfver axeln
promenerade längs perrongen. FEleganta
damer sågo ut genom fönstren. En man
sprang och slog på hjulen med en lång
hammare.
Det ringde. Dörrar föllo igen och
rutor skötos upp. Det sprakade ett
gnistregn ur skorsten, ångan nväste
skär i lyktljuset, marken darrade,
fönstrens ljuskvadrater sopade öfver den
smutsiga snön.
Så växte mörkret sig åter stort, och
i mörkret kom tystnaden smygande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
