Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
unga gudinnans kropp är mera ett
sirligt prydnadsblomster än en
anatomisk studie med oklanderlig
korrekthet. Huru olik är hon icke sina
grekiska systrar med deras
arkitektoniskt fulländade gudomliga
kroppsbyggnad, och ändock är hon i sin
person den mest hänförda hyllning
till antiken, framsprungen ur en
omedelbar ungdomlig öfvertygelse, tusen
gånger närmare dess anda än alla
arkeologiska beskrifningar någonsin
kunnat nå.
Don Lorenzo talar ett annat språk,
med den djupa ton af allvar, hvilken
går som en underström i hela den
florentinska konsten. Han och ännu
mera hans stora förebild Giotto
framställa i konsten den djupa religiositet,
som bland mycken otro alltid bildade
det bärande i renässansmänniskornas
lifsuppfattning. Dante och
Savonarola hafva lärt oss att denna tid icke
prutade med de etiska krafven, när
den ställde sig inför sitt eget samvetes
inkvisition. Det syndades friskt och
ångrades ljufligt i det gamla Florens.
Också äro de bibliska ämnena de af
.konstnärerna mest behandlade, och i
tusen schatteringar se vi här i
Uffizierna de olika personligheternas
skiftande religiösa föreställningar. Giotto
är sträng och stor, förenklande alla
problem till några väsentliga
monumentala linjer, Fra Angelico visar oss
i sin förtjusande tafla med
Madonnans kröning all den lyriska
älskvärda barnafromhet och den delikata
känsla för klara, rena färger, som han
kunnat bevara ogrumlade under sina
stilla vandringar bland Fiesoles
cypresser.
« Förlåt, signore, hur kommer man
till Tribuna?« — «Tillbaka genom
korridoren, åt höger.« Den frågande är
en af dessa resande, som alltid ha
H. BRISING
brådtom, som <göra< en stad på en
dag och endast se det allra viktigaste,
d. v. s. hvad som står med stjärna i
Bedeker. Tribuna är för Uffizierna
hvad «salon carré< är för Louvre,
en sal där man sammanfört hvad som
räknas till samlingens förnämsta
pärlor. Urvalet är högst disputabelt,
men tages naturligtvis för godt, och
ingenstädes råder sådan trängsel eller
hör man så många «<ack< och «<os
som i detta lilla rum.
Det är också en representativ
samling. Där finns Rubens porträtt af
Isabella Brandt, Tizians Venus i två
upplagor, Därers Tre konungar, ett
par taflor af Correggio, Michelangelos
rundtafla med den heliga familjen och
af Rafael, utom en madonna, såväl
La Fornarina som en annan okänd
dam och porträttet af Julius II, jämte
flera andra delvis obetydliga saker.
Där finns också några antika
skulpturverk, såsom Venus Medici, förr
höjd till skyarna, nu kalfatrad af
förståsigpåare, som förebrå den
praxiteliska skolan att den icke ville mejsla
som Fidias; vidare Brottarne, en
dansande Faun, en Apollo och den
senantika populära Sliparen, numera
uttydd som den skytiske slafven,
hvilken hvässer sitt järn för att lefvande
flå den stackars satyren Marsyas,
som väckt Atenas och Apollos vrede
därför att han gjorde dålig konst.
Marsyas upphängd vid trädstammen
finns i två exemplar ute i korridoren,
det ena, vill jag minnas, restaureradt
af Michelangelo, afskräckande nog för
alla profana blickar och särskildt för
sina yrkesbröder, de dåliga
musikanterna.
Vi ha lärt att känna en antik som
är ursprungligare än denna, men för
Michelangelo och hans samtida var
det verk sådana som dessa och
Lao
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
