Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM
varit för Anna Sandströms seminarium
och den ”geografiska gruppen”’, skulle
hon ej passat illa att sitta som
Ingeborg och väfva sin Fritiofs bild i duken.
Men nu hade hon ej tid till dylikt
romantiskt arbete.
Alla voro således vid mycket godt
lynne, pratade och skämtade, hvarför
fru Thott ansåg stunden inne att stegra
den glada stämningen med
underrättelsen om Primus ankomst.
""Vet du hvad?’” sade hon och såg
skälmaktigt på sin man, ”nu har jag
köpt ett nytt fotogenkök, som nästan
kan täfla med gasen...”
”"Så-å? Det var märkvärdigt. Hvad
är det för en konstruktion?’”
"Det heter Primus och..."”:
Ingenjören släppte knif och gaffel
och gaf till ett rop af förfäran.
”Hvad nu då?” undrade frun, ”är
det något, som...”
”Något som? Ja nu först kommer
olyckan på allvar i vårt hus,” invände
ingenjören dystert, ”nu först få vi lära
känna hvad os och rök vilja säga.”
"Du misstar dig, kära du!” afbröt
frun ifrigt, ”alldeles tvärtom, Primus
röker aldrig, Primus är alldeles
utmärkt.”
”Ja visst, utmärkt — förträffligt —
det är en bland de bästa uppfinningar
— Sstark eld — besparande ...”
"Nå — nå... hvad är det som
felas?”
”Förträfflig konstruktion —
hållbart — säljes öfver hela världen —
Men...”
”"Nå, hvad är det för ”men —
hvad menar du?”
Och två par blåa, ifriga, lätt
misstänksamma ögon spändes i ingenjören
och fordrade ett snabbt svar.
"Men — Primus har med alla sina
12. — 1907. III.
”KVINNLIG VILDHET”
177
förtjänster ett stort, ett rent af
ödeläggande fel...”
Han gjorde ett uppehåll och
flyttade blicken mellan de bägge upprörda
damerna.
Nå — nå — hvad är det för
fel — säg ut bara!”
"Det har aldrig kunnat och
kommer aldrig så länge världen står att
kunna skötas af fruntimmer!”
Ingenjören visste, att han i detta
ögonblick kastade en brinnande sticka
i ett eldfarligt ämne, och att explosion
ögonblickligen skulle inträffa. Så
skedde ock. Högljudda protester,
gnistrande Öögonkast, förkrossande bevis
haglade öfver den arme mannen, som
satt där orörlig och med ett resigneradt
småleende lät den värsta stormen lägga
sig. Då detta inträffat, det vill säga,
då han ansåg sig ha någon utsikt att
göra sig hörd, upprepade han:
”Lugna er, lugna er, mina damer!
Det är ingen förolämpning — jag
kommer bara med ett stycke
fotogenkökspsykologi. Primus har nämligen
idiosynkrasi för kvinnohänder — ja, der
är fatalt, men icke desto mindre sant.
Jag har sett Primus på en hel del
ställen, på båtar, vid byggen och det har
brunnit förträffligt, men så snart en
kvinna rör vid det, blir det något galet.
Här föreligger ett stycke
kvinnopsykologi också. Primus har bestämda
fordringar på ett orubbligt noggrant
iakttagande af reglerna för dess skötande,
inga jämkningar, inga afprutningar —
och sådant ligger, som vi veta, ej för
det täcka könet. Kvinnan har, som vi
veta, alltid sin privata uppfattning af
tids- och rumsbestämningar, gör gärna
litet jämkningar här och där, och detta
tål inte Primus, som har afgjordt
manlig anläggning. Ack, den stora Ellen
Key, hon visste nog hvad hon gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
