Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
hvarandra. Det är denna känsla, som
gör, att ett par unga människor, som,
slutna i hvarandras armar, i
Kungsträdgården skulle väcka anstöt, i
Hagaparken endast framkalla sympati. Man
går förbi dem med ett leende, en känsla
af välvilja, kanske af afund.
Under middagen rådde den mest
uppsluppna stämning. Liggande
framstupa rundt omkring den hvita duken,
högg hvar och en för sig af alla krafter.
Skomakaren skrek, i det han
svängde med brännvinsflaskan i luften:
”Hur mycket brännvin ha vi,
gubbar? Jag har och Stenberg har, men
du har förstås inte, Berggren, din
ynkrygg — nå, det räcker till åt dig med !”
"Jag har tagit med mig pomerans
åt fruntimmerna!” — förklarade fru
Lund: ”Det rena är så starkt, så!”
"ÄAr det starkt, sa min nådiga?”
skämtade skomakaren: ”’det starka är
det sköna värdt, eller är det inte så,
Almquist? Är det någon, som kan
sjunga en stump för den rena
evangeliska läran? — Nå, vi ta den utan
ceremonier då! Schål!”
”Den där Smithen var allt en
märk”värdig karl!” sade kyparen såsom ett
lämpligt samtalsämne mellan suparna.
Skomakaren svarade med en viss
andakt:
"’Jo, det kan du sätta dig på! En
djäfla karl var det! Kommer ni ihåg,
då man for till Fjäderholmarna,
gossar? Jag känner till hela den där
utomordentliga katastrofen, jag, då hela
Skeppsbron stank af ryssbrännvinet.’”
”Det borde ha varit tull! menade
kyparen.
"Ja, tull var det förstås, men det
generade inte Smithen ett dugg! Ett
finansiellt geni, sirru, men...”
Och han dränkte fortsättningen med
en ters.
THORE BLANCHE
”En schajas !” sade snickaren
lakoniskt med sin djupa Dbas.
Detta gaf anledning till ett längre
meningsutbyte mellan herrarna,
hvarunder middagen afslutades.
Alla voro glada och belåtna,
uppfyllda af mat och sprit, erfarande
denna känsla af djurisk tillfredsställelse,
som hos folk af deras klass verkar
direkt på musklerna. Herrarna kände
sig med ens ofantligt starka; men
gasrörsarbetaren afgick med segern, vare
sig det gällde brottning eller
fingerkrok.
Maskinisten, som var en rolig karl
och som året förut fullgjort sin
värneplikt, fick tag på en lång käpp. Han
gick fram och tillbaka framför
sällskapet, spände i med benen som
soldaterna göra och kommenderade så att
det gaf eko i parken.
Alla skrattade utom snickaren, som
såg allting ur partisynpunkt:
”"Militarismens förbannelse !’
mumlade han.
Men ingen hörde på honom.
Fruarna bjödo på kaffe; och under
allmänt jubel tog fru Lund fram ett
par punschbuteljer, hvilka gåfvo
hennes fästman tillfälle att visa sin
skicklighet i att draga upp korkar så att det
smällde som skott.
Herr Almquist var mycket rolig.
Då han bjöd damerna på punsch,
kittlade han dem på benen; och då han
skulle skåla med lilla Erik, som låg
hos sin mamma och därvid råkade
spilla några droppar på de bägge
svällande brösten, ville han nödvändigt
slicka upp dem med tungan. Mannen
vred sig af skratt, den unga modern
värjde sig rodnande och skrattande ;
och skomakaren sade till sin vän,
snickaren, med en illa dold
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
