Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
guldringar och som på gamla dagar
förälskat sig i en man, tio år yngre
än hon, var säkerligen rätt illa ute.
Fru Lund, som nu såg lifvet från
en mycket allvarlig sida, ledde
samtalet i denna riktning. Förra söndagen
medan Martin låg och sof, hade hon
varit i Blasieholmskyrkan och hört
"’en ovanligt religiös präst’.
De bägge andra kände sig generade.
De hade aldrig tid att gå i kyrkan och
de hade för öfrigt af sina män insupit
den bland arbetare rådande oviljan
mot prästen.
För att säga något sade fru
Stenberg :
""Religiösa ska de väl vara,
allesammans!”
Fru Lund skakade på hufvudet:
”Säg inte det, snälla Lina! Hvad
skall man säga om en präst, som står
och läser hela predikan innantill? Är
det religion, det? Det kan ju hvem
som helst göra! Nej, Lina, religion
är religion och innanläsning är
innanläsning U”
Under tiden hade ungdomen
skingrats.
Elsa, som gått ensam, stod vid
landsvägen, som slingrade sig genom
parken, inbegripen i samtal med en
ung herre, som stödde sig på sin
velociped. Hon följde med honom vägen
fram. Herr Almquist, som såg efter
dem öfver korten, glömde att säga
trumf i rätt tid och måste spräcka sitt
vif. Maskinisten låg med ansiktet
begrafvet i gräset. Han sof djupt midt i
solen.
De tre yngsta följdes åt.
Kolportören höll sin fästmö om lifvet. Han
grälade oafbrutet på systern, som icke
ville lämna dem i fred. Men den
fjortonåriga skrattade endast med ett
småslugt uttryck i sitt ansikte. Hon
THORE BLANCHE
följde dem envist som en skugga,
medan de förvirrade sig in i parkens
aflägsna delar, bland småträden och
buskarna vid sjön.
Slutligen tycktes hon gifva vika,
uttröttad af broderns käks.
Paret var ensamt. Den unga flickan
var mycket blek men smålog. Hon
drog sig icke undan, ty någon gång,
förr eller senare, beroende på första
bästa tillfälle skulle det i alla händelser
ske. Och utan motstånd, med hela den
lätthet, som utmärker kvinnor af
hennes klass och som har sin grund i
trånga bostäder, dagliga exempel, i en
nedärfd brist på sedlig känsla, gaf hon
vika.
Plötsligt stod den fjortonåriga
framför dem. Hon såg triumferande på
dem:
"Det är inte värdt, att ni gör er
till! Jag såg nog! Det ska jag allt
tala om för din pappa och mamma,
Anna!”
Och hon började redan aflägsna sig,
på väg till de öfriga.
På samma gång orolig och ursinnig
sprang brodern efter henne och tog
henne i armen:
”En så’n djäfla unge! Kan du inte
hålla mun på dig, Hilda!”
”Hvad får jag då för att jag tiger ?”
Han tvekade. Därefter drog han
en silfverring af fingret och höll den
framför hennes ögon:
”Du får den här!”
Systern satte ringen på sig. Hon
pröfvade olika fingrar och syntes nöjd
med effekten. Hon hade emellertid
beslutat att sälja sin tystnad så dyrt som
möjligt och innan affären var uppgjord,
hade hon afpressat brodern löfte om
ett kontant underhåll af 25 öre i veckan
så länge hon höll mun”’.
På gräsplanen mötte de Elsa. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
