Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
och den öppna promenadvagnen var
stor, men föreföll lätt som en fjäder.
I vagnen sutto två damer, och den
yngre sade några ord åt kusken,
hvarvid ekipaget stannade, just som det
kommit bredvid Axelina.
””God dag, Axelina.”
Det var Irma Salomonson och
hennes sällskapsdam. Axelina stannade på
trottoaren, alldeles bredvid ekipaget.
”Inte såg jag att det var du,”
svarade hon. ”Jag gick just och tittade
på hästarna.”
”De ä” snygga, eller hur?” Irma
Salomonson log ett belåtet leende. Hon
var mycket mörk och mycket vacker,
och hennes mörka, pikanta skönhet
förhöjdes af en mörkröd klädesdräkt
och en stor hatt af samma färg. Hon
såg utomordentligt artistisk och elegant
ut, där.hon satt, lutad mot vagnens
sidenklädda madrassering.
""Pappa köpte de här i Köpenhamn
i förra veckan. Han reser till London
snart, och då har han lofvat att köpa
mig en ridhäst. Jag skulle vilja ha en
krithvit, det är min sista idé. Men vill
du inte stiga upp? Vi ska åka kring
Djurgården.’”
”Ja, det kunde jag väl göra,”
svarade Axelina en smula dröjande. Hon
tänkte på sin motionering, som i så
fall skulle gå om intet, men det kunde
ju också vara roligt att åka med Irma.
Det gaf i alla fall en viss pondus åt
en, ty hvarenda människa kände ju till
Salomonsons och hur rika de voro.
Men nog var det lustigt att tänka
på, att Irmas far sades ha börjat sin
bana i ett litet klädstånd i Köpenhamn.
”Har ni haft någonting roligt för
er nyligen?” frågade Irma.
”Nej vars,” svarade Axelina.
"’Men det var så sant. Mamma
frå
gade, om du ville komma ut på
Mar25, — 1907. V.
379
gretehill om söndag och äta middag.
Vi bli några stycken?’:
”Hvilka då?”
”Flickorna Nyman och baron Klewe
och häradshöfding Clason och så en
målare, som heter Byström. Han skall
måla pappas porträtt. Ja, honom
känner du väl. Det är samma en som
målade grosshandlare Nyman.”
”Jaså, den där lille, jo då,”
svarade Irma likgiltigt.
”Och så blir det vi själfva, förstås,
så det är ju rätt många. Och
naturligtvis din pappa, om han har tid.
Pappa och han skulle visst träffas i dag,
så de göra väl upp om den saken.”
”Kommer Magnus med?” frågade
Irma i en ton, som lät mindre likgiltig
än hon trodde. ”Han brukar ju aldrig
vilja vara med om någonting.”
"’Jo, det kan du väl tänka dig, när
han vet att du kommer. Och middag
skall han väl ha.”
Irma svarade ingenting, men
Axelina märkte med en viss förvåning, att
sällskapsdamens, fröken Björnsbergs,
små hvassa ögon mycket skarpt
iakttogo Irma. Hvad hade hon med den
saken att göra, tänkte Axelina.
”Tack skall du ha,” bröt Irma
tystnaden. ”Naturligtvis komma vi.”
Irma sträckte sin artighet så långt,
att hon skjutsade Axelina ända till
porten. Men hon hade icke tid att gå upp
i familjen, ty hon måste skynda sig
hem till middagen, sade hon. Det var
visserligen inte sant, ty hennes pappa
hade sagt, att han inte skulle komma
hem, och att fröken Björnberg kunde
vara hungrig, brydde hon sig mindre
om, men de hade mött Magnus på
Norrbro, och det var ingen
förhoppning således att träffa honom där uppe.
I alla fall hade han gått åt Fredsgatan
till, hade hon sett sedan, och hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
