Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNNA
LEH HD
Fr RT
e
" ( N
J-r
DAVANANS
"FRÅN ÖSTERLAND"”
MINIATYR AF
ELSA LINDBERG-DOVLETTE.
tora Basaren är en stad för
sig, krämarstaden, gömd i
j Stambuls drömmarstad. En
stad af bodar, bodar, bodar, som bilda
gator, gränder, torg — bodar i gångar
och trappor och murar, öfverallt, där
det finnes så mycken plats, att två knän
kunna böjas och en hand taga emot
EX
FF
pengar. Öppen handel med allt det
tillåtna, som fem världsdelar kunna
frambringa. Men, i lönliga rum och
förborgade gömslen, hemlig handel med
allt förbjudet i världen.
Långt därinne i Stora Basaren står
en hvit marmorbrunn och lyser svagt
i gångarnas hvalfdunkel smärt och
spöktunn i konturen som afgnagad af
sekellång skymning, blåådrig likt en späd
jungfrukropp. Turkisk skrift löper där
rundt om i bleknadt guld, och för den
oinvigde likna dess bokstäfver
sjögräsets lösta blad, då vågorna på måfå
länkat dem samman.
Och detta är den hvita
marmorbrunnen, man först måste finna, om
man vill söka sig fram till det kvarter
af Stora Basaren, som nämnes Gamla
Basaren. Hemlighetsfullt lockande
som i sägner och drömmar från det
förgångna är det där för den, som
önskar sig antikviteter eller gamla
smycken och vapen, men villsamt att
finna vägen dit, om ej marmorbrunnen
stod där likt en hamn i all
skymningen.
Islams bekännare kallas ej genom
klockor, som klämta så aflägset
mäktigt och stort i fjärran. Muhamed har
valt den nära, varma människorösten
att kalla människan. Hvit och smärt
står minareten mot allt himmelens blå.
Man kunde tro att en ängel hade sänkt
sin lans i jorden, innan han trädde in
i moskén: Och hvar moské har sin
hvita lans. Ibland finns där två
framför porten.
Den västra fönsterraden, af den
moské, som bhör till Stora Basarens
krämarstad, blir alltid till guld, då solen
står högst. På samma gång synes
alltid bönutroparen på minaretens lilla
balkong. Han formar händerna
framför munnen till en lur och ropar ut sin
maning. Och just då kommer Ajesja
uppför Mahmoud-Paschas långa
backiga gata. Genom stora basarporten
går hon, utefter muren, inåt gången,
uppåt, nedåt, utåt, men alltjämt framåt.
Förbi de gamla begagnade möblernas
bodar kommer hon. Där luktar det
unket trä af på hvarandra hopade
skåp och bord, som stått där länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
