Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULLABERG 419
Djupt nere mot den grönljusa
sandbottnen glänsa som förr de
pärlemorblåa musslorna. Midtemot på den lilla
hamnarmen af svarta stenblock röres
den bruna blåstången våtblank upp
och ned i vattenlinien. Det var där
det gick så bra att dra upp krabborna
när vi sänkte våra snören med
köttslamsorna.
och vågor i långa, välordnade leder
skickar det in mot stranden. Se hur
linjen växer medan den rycker an, hur
bottnens röda stenar och tång ett
ögonblick stå lysande i böljeväggen, hur
vågkammen böjer sig och välter öfver
med ett fall af beryllgrönt vatten och
blir skum och pärlor och det hvitaste
hvita.
Porten från västra sidan.
Jag säger något till gubbarna och
får ett par ord tillbaka. Deras värld
är så liten och tarfvar ej mycket tal.
Men jag njuter ordfreden och
själastiltjen hos detta enfaldiga folk.
Intelligenta och lärda människor äro som
bullrande barn.
I »Strandhagen» väster om Lejet
har jag landet fritt mot hafvet. Grant
berlinerblått rör det sig långt därute,
Här, min vän, är den punkt,
därifrån du bör se Kullaberget, om du vill
se det fagrast och skärast. Här skall
du förstå det underbara i detta bergs
samhörighet med slättlandet, och det
underbara i detta den skånska jordens
förhärligande i Kullaberget. »Af jord
äst du kommen» — af skånsk jord äst
du kommen! Det är icke geologens
visdom men ett enfaldigt människoögas.
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
