Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
”"Det är väl ingenting att bråka
för, ”” sade hon. ”Det finns väl
tidningar att annonsera i och för resten
kostade det bara fjorton kronor.”
”Nå, har du dem då, kanske? Så
vidt jag vet, har du inte ett halft öre,
och jag är tvungen att ha ett spänne.”
”Det var då ett himla lif,” afbröt
Magnus. ”Om ni inte kan vara tysta,
så kör jag ut er.” Han reste sig till
hälften upp, men Ann-Marie inföll
lugnande :
”Du skall få ett spänne af mig,
Jeanne.” Axeliras ansikte ljusnade.
”"Du är verkligen snäll ändå, ”” sade
hon erkännande, och så blef det tyst
en stund. Magnus drack sitt kaffe,
medan han funderade. Han satt och
undrade, hvad det var, som konsuln
och grosshandlare Salomonson skulle
träffas för i eftermiddag. De hade
talat om aktier i går på verandan, aktier
och förlagslån, så mycket hade han
hört. Bara nu inte konsuln gick och
gjorde dumheter. Han tänkte väl aldrig
låna pengar åt ingenjör von Lewen,
som hade det nya järnvägsbygget på
entreprenad? Magnus blef plötsligt
alldeles het. Det var nog inte omöjligt.
Von Lewen var systerson till gubben
Salomonson, och han var känd för sina
trassliga affärer. För ett par år sedan
hade han för resten gjort en storartad
konkurs. Salomonson var nog för klok
att låta fjälla sig, men han höll på
sätt och vis ändå ingenjör von Lewen
om ryggen, och det var mycket
antagligt, att han kunde vilja förmå konsuln
till det, som han själf inte ville riskera.
”Hör ni, flickor, ” afbröt Ann-Marie
den allmänna tystnaden, ”vet ni hvad
herr Byström sade ?”
”Nej, ” svarade Jeanne.
"Han sade, att fröken Bach var så
467
vacker, så han tänkte be att få måla
hennes porträtt, och det skulle inte
kosta ett öre, för han skulle ha en
utställning.”
Axelina höjde på ögonbrynen.
Hennes vackra ansikte kunde få ett
utomordentligt försmädligt uttryck.
"”Det var besynnerligt, är hon
vacker? Och så utspökad, som hon var
med den där stora broschen, som såg
ut som en tallrik.”
Magnus kunde icke fatta, hvarför
Axelinas tonfall plötsligt retade honom.
""Visst är fröken Bach vacker,”
sade han lugnt.
Det var ytterst sällan, Magnus utlät
sig om hur ett fruntimmer såg ut, och
Axelina tittade med en viss förvåning
på honom.
"’Ja, du och Herbert — det kan väl
hända, att ni tycka det. Men baron
Klewe tyckte, att hon såg ut som en
folkskolelärarinna. ”
”Hur kom ni att tala om henne?”
frågade Jeanne intresserad.
”"Vi talade om utseenden, ” sade
Axelina. ”Han tyckte, att Irma såg ut
som en judinna. Och det är hon väl
också, åtminstone säga alla, att
gubben Salomonson är jude.” Axelina
tittade på Magnus. Han kunde icke med
judar, det visste hon.
”"Hur tyckte han, att jag såg ut
då?” frågade Ann-Marie.
”Dig sade han ingenting om, ”
narrades Axelina mycket trovärdigt, men
Ann-Marie log bredt emot henne.
”Ja, det gör detsamma, sade hon.
”Jag vet i alla fall, att han kallar mig
för brandskåpet.’”
Axelina rodnade starkt.
”Hvem har sagt det?” Hon tittade
skarpt på Jeanne, som fnissade. ”Det
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
