Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
förtjusning! Det skulle bli kläm i den.
Det skulle de få se.
Och för Petter gick det upp som
ett stjärnskott att äfven den saken
kunde bli honom till värdefull nytta.
Det skulle naturligtvis komma att stå
i tidningarna att Petter Pihlman tecknat
matsedeln till supén. Och bara det
att få sitt namn nämndt i sammanhang
med Kajanders var icke att förakta.
Pressens makt är i våra tider otroligt
stor.
Några dagar senare stötte han
emellertid tillsammans med Knut Siggesson,
en af Artistsällskapets yngsta
medlemmar. Och naturligtvis kunde han inte
heller nu låta bli att köra med
Kajander och hans bref.
Men det gjorde inte riktigt samma
effekt på Knut Siggesson som på
Nordengren. Medan Petter Pihlman
drog hela historien om umgänget i
Paris stod Siggesson och log med ena
mungipan, och bäst det var skrattade
han till högt.
”TJaså, är du så intim med den där
gamle skönmålaren,’” sade han.
”Skönmålaren !”
Petter Pihlman ryckte till, som om
man slagit honom för bröstet.
Skönmåleri är väl det värsta en hederlig
människa kan bli beskylld för, och
Petter Pihlman blef alldeles ursinnig,
dels å sin ryktbare väns vägnar, dels
å sina egna, eftersom man vågade
antaga att han plägade umgänge med en
skönmålare.
”Vet hut,” sade han.
”Ja ursäkta, ursäkta, ” sade den
andre med en icke fullt naturlig
ödmjukhet, ”jag visste inte att du hade
dina sympatier på den sidan.”
Skymf på skymf! Men det var likt
den där hångrinaren Siggesson. Och
ANNA WAHLENBERG
Pihlman värdigades icke längre byta
ord med honom utan vände honom
föraktfullt ryggen och gick sin väg
utan något som helst afsked.
Men när han gått ett stycke,
började han fundera på innebörden af
Siggessons oförskämdheter.
””Skönmålare !”
Kunde det var möjligt att Kajander
icke var modern längre? Nordengren
hade ju visserligen talat om honom
med mycken aktning, men Nordengren
hörde till Konstnärsassociationen, och
denna förening var inte ansedd för att
vara vidare känslig för de nyaste
strömningarna inom konsten. Själf hade
Petter Pilhlman ännu icke afgörande
slutit sig till något af de två
konstnärssällskapen. Han hade visserligen börjat
sin bana i Konstnärsassociationens
tecken, men under de sista åren, då han
flackat omkring i utlandet och på
svenska landsbygden, hade han varit en
fullkomlig löshäst, och nu var han så
nyligen inflyttad till hufvudstaden att han
icke hunnit komma riktigt in i
förhållandena. Men nog drogs han starkast
till Artistsällskapet. Det ägde
obestridligen de mest dugande och originella
krafterna och de mest ansedda namnen,
hvarför också kritiken var detsamma
synnerligen bevågen.
Ja, Petter Pihlman räknade sig
redan i tankarna dit, och nu, när han
skulle ha sin utställning, vore det
mycket önskvärdt att allmänheten och
pressen ville räkna på samma sätt.
Därför berörde honom också Siggessons
ord i hög grad obehagligt. Kunde de
verkligen var ett uttryck för
Artistsällskapets syn på Kajander? HKunde det
verkligen på detta håll anses
komprometterande att ha sina sympatier på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
