Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
ANDERS ÖSTERLING
IV
Det har jag drömt i fläderns egen skugga
blekfrusna sippor huttrande i snö,
och hvarje flinga älskade en sippa,
och därför bådo de så vackert slippa,
när Sunnan kom och bad dem alla dö —
och vindens furste hejdades och myste
med ögat blått och töande och blidt,
och sedan sög han alla i ett hvitt
fantastiskt moln, som krusades och lyste
af blom och snö, och blåste deras mängd
upp i en fläders ännu kala krona
att där för evighet som smycke trona
i slättens somrars blånande beskärm —
det har jag drömt i fläderns egen skugga.
V
När till en låt af jämmerfulla stråkar
de stumma paren tröttsamt som en plikt
men släpig vals få banans golf i svikt
och rundt i Tivolits små röda kåkar
det usla ölet skvalar vid hvart bord
-
så är det glädjen i det sorgsna landet
som sällan lossad bara känner bandet
af vinterns närhet öfver skratt och ord
medlidsamt bleka nattens stjärnor bliga
på denna dans som knappt till rytm har räåd,
men takets lyktor lysa utan nåd
på dessa svetta par af dräng och piga —
och snårens skymning lockar lömskt förtrogen,
och alla källor gråta lågt i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
