Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS ÖSTERLING
VI
Strax vid en by höll kompaniet rast,
mot hvita ränslar sjönko trötta nackar,
och hela marschens aftonarmod brast
i hvarje man, när mellan skumma stackar
en fredlig rök steg blå i bleknad sol.
Allt blef så djupt och ljust i solnedgången ...
Småflickor tassade med upplyft kjol
ut ur en täppas murgrönsgrind, och fången
de hade fyllt med blommor ... dagg och doft ..
helt skyggt de nalkades, det teg i leden,
hvar blick sken blid, fast grå af vägens stoft ...
Och skalden som sin vapenbroder smeden
i butter glädje deras gåfva tog
och förde den till läpparna och log.
IX
Det sjuka minnet af ett trött klaver,
som en augustiskymning, gul och lång,
på tveksamt svirrande tangenter ber
om ett barmhärtigt öra för sin sång?
kan vakna och besätta utan skäl
en ensam vandrare långt efteråt
och fylla som en ros med regn hans själ
med kulen, outsäglig, bitter gråt:
där var en hand, som medan tiden var
tyst borde kyssts, och där en månlyst kind
att smeka lent... och själen får ej frid
för sommaren, fast allt är hvin och vind.
Förbi och ändå ej förbi ... det gör
så ängsligt ondt... och ingen vet hvarför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
