Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
att hon aldrig skulle återvända till vårt
hem. —
Detta slag kastade mig i en häftig
febersjukdom, som höll mig fjättrad
vid sängen i tre månader. När jag åter
uppsteg från sjukbädden, fann jag att
febern angripit mina ögon — jag var
halfblind och blott med största
svårighet kunde jag fylla mina plikter som
lärare vid universitetet. Mitt minne
hade äfven så försämrats, att redan
de lättaste uppgifter vållade mig
oerhördt arbete: Emellertid hade jag, om
man så vill, i ekonomiskt afseende lycka
med mig. Mitt rykte som skicklig
läkare var redan före min sjukdom
befäst, och jag hade på de höga arvoden,
com min praktik lämnade, samlat en
viss förmögenhet.
Min tilltagande kroppsliga svaghet
tvang mig snart att ta afsked från
professoratet och samtidigt sålde jag min
enskilda praktik. För att söka den
distraktion, som ständigt ombyte af
vistelseort plägar medföra, begaf jag
mig ut på resor i främmande länder.
Under de sistförflutna fem åren har
jag genomflackat en stor del af såväl
den europeiska som amerikanska
kontinenten, utan att jag dock lyckats finna,
hvad jag sökte: glömska.
I Valdivia i Chile, där jag sist
uppehöll mig, träffades jag af den sista
pröfningen. Ett telegram från Paris
bragte mig underrättelse om, att hela
min samlade förmögenhet gått förlorad
till sista öret genom ett stort
fallisement. Detta var helt kort och godt
svaret på en penningrekvisition, som
jag låtit utgå. Fyrahundraåttiofem tusen
francs, mina damer och herrar,
förlorade på en dag, en timme...
(Här kom en djup suck, som var
ANDERS EJE
afsedd att utgöra en pyramidal
sorgevård öfver de 485,000.)
I få ord är alltså min ställning
följande:
Utan anhöriga eller vänner,
ekonomiskt ruinerad, på grund af kroppslig
svaghet urståndsatt att arbeta,
själssjuk och lidande af höggradig
sömnlöshet, tyngd af de olyckor försynen
låtit utgå öfver mig, och till sist inom
mycket kort tid oundvikligen absolut
blind. — Har jag under dessa
förhållanden rättighet att befria mig från
lifvets börda — eller har jag det icke?
Begår jag, enligt eder mening, någon
mot förnuftig moral stridande handling
genom ett själfmord”?
Dessa äro de frågor, dem jag ber
eder efter noggrann pröfning ha
godheten besvara. — Ehuru jag ej vill
inverka på edert domslut, tillåter jag
mig likväl nämna, att min egen högsta
önskan är att få dö. —
Slutligen får jag anmoda sefior
Levellan att biträda vid den omröstning,
som nu torde komma att lämna svar
på frågan.” —
Professor Nonquerido hade slutat.
Han sjönk ned i länstolen, torkande sin
hvita och fårade panna med näsduken.
Revolvern låg fortfarande kvar i sitt
fodral på bordet, men den lifströtte
såg ej ditåt.
Sekreteraren Chas G. Levellan
framträdde nu, synbarligen kämpande
med en stark inre rörelse. I handen
höll han en urna af trä, som han sedan
placerade på estradens golf.
”Mitt herrskap,” stammade han
med torr, knappt hörbar stämma, ”mitt
herrskap, I hafven alla erhållit två kulor
af sten, en svart och en hvit, den förra
röstar för död, den senare för lif. —
Enkel majoritet är afgörande och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
