Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
OCH ANDRA DAMER.
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. fr. föreg. häfte.)
Den fattigt uppfostrade, fula men rika och lustiga Ann-Marie Berthelsen från Västervik har efter
sin fars död blifvit upptagen hos sina enda släktingar konsul Ljungström, som jämte sin familj — den
litet uppkomlingsaktiga frun, de två behagsjuka döttrarna Axelina och Jeanne, den snobbige äldsta sonen
Herbert, som är löjtnant, och den duktige yngre sonen Magnus, som är kontorschef på faderns kontor —
bebor och har sin affär i sitt eget hus vid Skeppsbron i Stockholm. I huset bo dessutom konsulns
farbror, grosshandlar Ljungström, som grundat affären, och fröken Marianne Bach, konsulns nya
kontorsbiträde. Vi ha 1i det föregående äfven gjort bekantskap med moster Greta, konsulinnan Ljungströms
syster, som icke stigit högre än till hushållerska åt en gammal revisor, men som visste alltför mycket
om löjtnant Herberts galanta listorier, och med firmans kassör Pontus Wennmark, samt varit vittne
till hur löjtnant Herbert och fröken Axelina i hemlighet och med Wennmarks hjälp skaffa sig
kassaförstärkning ur firmans kassa. Så ha vi äfven fått en liten inblick i de uppträdandes hjärteaffärer, och
sett hur Pontus Wennmark i hemlighet brinner för Axelina medan hon försöker slå an på en kamrat
till löjtnant Herbert, baron Klewe, och hur Magnus, själf tämligen oberörd, är utsatt för den strålande
skönhetens, fröken Irma Salomonsons heta låga. Fröken Salomonson är dotter till den stenrike, men icke
alltför samvetsgranne grosshandlar Salomonson, som börjat sin bana i ett klädstånd. NSlutligen ha vi
i de sista kapitlen varrvt med på en middag hos konsul Ljungström, som fru konsulinnan anordnat för
att en ung artist, Anton Byström, skall fa tillfälle att i hvardagslifvet studera konsuln, som han skall
mila. Emellertid intresserar sig herr Byström mer för fröken fran Vistervik, som han finner lustig
och originell, och för fröken Bach, hvars diskreta skönhet han gärna vill fästa på duken, än för konsul
Ljungström.
NIONDE KAPITLET. kom man först in i en vinterträdgård,
där väggen utåt Narvavägen bestod af
Mina hade ganska mycket
öfverdrifvit, när hon berättat för Marianne,
att det fanns tjuguåtta rum i
grosshandlare Salomonsons hus vid
Narvavägen, eller också hade Salomonsons
jungfru öfverdrifvit för Mina, ty det
var icke mera än aderton.
Men om huset också icke var något
verkligt palats, så var det i stället desto
mera elegant. Bottenvåningen, som
låg lagom högt öfver gatan, användes
till sällskapsrum, och när man gått
uppför den breda, ekpanelade trappan med
sina väggmålningar, hvilken ledde från
den i gammal engelsk stil hållna hallen,
endast glasrutor. Till höger om
växtrummet lågo Irmas tre rum och tili
vänster grosshandlarens två rum. I
hörnet inåt den planterade gården låg
en liten matsal, som användes i
hvardagslag, när inga gäster voro bjudna.
Ty i grosshandlarens hus var allt i
stor stil. Man sade, att han förde ett
lefnadssätt som en nabob, och det var
icke osant. Ingen kunde bo elegantare
än han, ingen kunde ställa till mera
storartade fester och ingen hade mera
ståtliga fullblodshästar än grosshandlare
Salomonson. Men ingen var kanske
mera oberäknelig och excentrisk än han.
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
