Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
lyste som en fackla under den svarta
hatten, tyckte han, men det var rätt
välgörande midt uppe i allt grått rundt
omkring. Han stannade vid foten af
backen och väntade.
Ann-Marie såg honom på långt håll
och hälsade med en mera välment än
graciös nick.
”Tänk, att jag gick just och tänkte
på herr Byström,” sade hon, medan
hon gaf honom ett reelt handslag.
”Och jag tänkte på fröken,”
svarade han.
”Det var märkvärdigt, ” sade
AnnMarie. ”Hvad tänkte herr Byström
då?” Hon log förväntansfullt.
”TJag tänkte på, när vi dansade i
söndags. ”
Ann-Marie såg på honom, och
hennes tonfall blef förläget.
”Då tänkte herr Byström bestämdt
någonting tråkigt, för dansa, det kan
jag inte. Jag har aldrig dansat i hela
mitt lif förrän Jeanne försökte lära mig
häromkvällen. Men jag känner mig
själf som en potatissäck, när jag
snurrar omkring.”
”"AÅ, så farligt var det inte,”
svarade herr Byström. Han tyckte
plötsligt, att han ville ha bort det förlägna
uttrycket i hennes ansikte. Hon kände
kanske själf, hur klumpig och ful hon
måtte förefalla för andra.
”Men om fröken öfvar sig, så blir
det nog bra. Tacka för det, att man
inte kan dansa första gången man
försöker.”
”’Ja, men ser herr Byström,”
svarade Ann-Marie, ”så fult folk som jag
är nog inte skapade för att dansa.”
Det låg något i hennes tonfall, som
rörde honom. Han såg på henne och
tyckte med ens liksom första gången,
han sett henne, att det var, som om
ULRIK UHLAND
ett mycket vackert ansikte tittat fram
bakom det fula. Hon hade i alla fall
ovanligt vackra ögon. "
”Jag vet inte, om jag tycker, att
fröken är så ful, ” sade han. Hans
röst hade en så äkta klang, att
AnnMarie förvånad tittade på honom.
”Menar herr Byström det?’”
"Ja, hvarför skulle jag narras?”
”Ja, inte vet jag, men folk gör
alltid det. Jeanne säger ibland, att jag
ser bra ut, men det är förstås inte
sant, för jag har väl ögon själf, och
det är alltid när hon vill att jag skall
ge henne något.’”
"’Ja, men jag har inte sagt, att
fröken ser bra ut. Jag har bara sagt, att
ni inte är så ful.”
Han smålog mot Ann-Marie, och
hon log tillbaka. Han lät verkligen
snäll, tyckte hon.
”Men tycker ni, att vi ska stå här
hela dagen?”
Ingen af dem hade rubbat sig. De
stodo midt på trottoaren, och de, som
passerade förbi, fingo lof att väja för
dem.
”Hvart skall ni ta vägen?”
”Ingenstans just,” svarade
AnnMarie. ”Jag skulle bara gå ut och gå.
Flickorna hade inte tid att gå med, för
de ska uppträda på en basar och hålla
på med sina dräkter. Jeanne skall vara
klädd som lapp och Axelina som
turkinna.”
”Skall inte ni vara med?”
”Jo, jag skall dit och köpa,
förstås, ” svarade Ann-Marie förnumstigt.
”Nå, det är då ett ganska lätt
arbete, ” sade herr Byström.
""Visst inte,” svarade Ann-Marie.
”DåA har herr Byström inte köpt
mycket i sin dar. Först skall man gå in i
nitton bodar och titta på hela lagret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
