Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 ULRIK UHLAND
den, som satt kvar på skeden, men
slutligen lade hon den på assietten,
som den var. ”Vi ska ha bal på
kungens namnsdag, och då tänker jag att
man kan ha hur låg krage som helst.
Axelina har en blå balklänning med
bara en liten tåt öfver hvar axel.”
Anton Byström följde Ann-Marie
ända till Slussen. De kommo
öfverens om att det icke var värdt att genast
inviga familjen i det nya
sakförhållandet, att Ann-Marie skulle sitta
modell. Men Ann-Marie gick hem i en
sällsynt behaglig sinnesstämning. Tänk
att hon ändå hade något, som var
vackert. Olyckan var bara, att det icke
var passande att visa den skönheten
i hvardagslag. Axelina skulle väl få
slag, om Ann-Marie en vacker morgon
spatserade ned i lifstycket. Men
passade det då att sitta i lifstycket gent
emot herr Byström? Jo, han var ju
målare, och det var ungefär som att gå
till doktorn, tänkte Ann-Marie. På bal
och på taflor var ingenting opassande,
det syntes ju tydligt på målningarna
däruppe och på Axelinas balklänning.
För resten var Ann-Marie icke ett
tecken generad. Hon hade ju breda
spetsar på sitt lifstycke och det visste
väl hvar människa, att hon hade hals
och armar. Hon såg utåt Strömmen,
där molnen hängde långt ned mot
vattnet. Hvad gjorde det, att det var
mulet? Det kunde vara trefligt att lefva
i alla fall.
Hon var så belåten, att hon
knappast fäste sig vid, när två små pojkar
skreko efter henne:
”Akta sig, fröken, det tar eld i nästa
vecka.”
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
