Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KAVALJERER
stinas lyxälskande och uppsluppna
hof, där en Bourdelot och en Pimentelli
voro tongifvande, den ene i skeptisism
och cynism, den andre i elegans och
mondäna färdigheter, var ej den rätta
skolan för förverkligandet af gamle
rikskanslerns förhoppningar, och
samma tidsskede, som i Frankrike såg
chevaleriet utveckla sina i det yttre
mest lysande egenskaper, bevittnade
också i Norden framträdandet af
kavaljerer, praktälskande, lättsinniga,
stundom spirituella, än öfvermodiga
än älskvärda, ibland blott löjliga och
narraktiga, men alltjämt, och det är det
försonande draget, oförvägna och
tappra. Som de främsta
representanterna för denna kavaljerstyp kunna
vinämna Magnus Gabriel De la Gardie,
Schlippenbach, Dohna, Anton von
Steinberg, Claés Tott, Carl Gustaf
Wrangel m. fl., hvilka alla intogo en
lysande ställning vid Kristinas hof och I
sedermera gjorde sig mer eller mindre
bemärkta i vår historia.
Schlippenbach, Dohna och Steinberg kunna vi
emellertid afföra såsom högst litet
svenska; Magnus Gabriel De la
Gardies svagheter uppvägdes af hans
storslagna verksamhet som 1600-talets
störste mecenat, Wrangels ära, som
förbleknade vid Fehrbellin, uppbars
af hans lysande bedrifter i yngre
dagar och af det storartade minne af
vårt ärorikaste tidsskede, han
efterlämnat i Skoklosters slott och
samlingar, och Claöés Tott framstår trots
sitt slöseri och sitt öfvermod som en
af de ädlaste män, en af de mest
typiska kavaljerer, vårt land någonsin
ägt. Det ligger ett försonande drag
öfver hans njutningslystnad, i hans
tapperhet och ofta ådagalagda
statsmannaklokhet, och detsamma kan
också sägas om några hans samtida,
hvilka voro tappra och ridderliga män,
563
men såsom medlemmar af det
ryktbara sällskapet «Les Goinfres«
belastade sig med det besvärande
ananseendet som omåttliga frossare och
kurtisörer. Det på sin tid mycket
uppmärksammade kotteriets förnämsta
ledamöter voro Lorenz von der Linde
— Karl X:s glade och lefnadsfriske
vän «Lasse Lind« — samt de bägge
bröderna Krister och Bengt Horn
Fredrik I.
(af Åminnegrenen). Alla tre blefvo
med tiden och fastän vi ha anledning
tro att åldern ej väsentligt minskade
deras böjelser för bordets och
kärlekens nöjen riksråd och
fältmarskalkar — ett vittnesbörd både om deras
egen duglighet och tidens
chevalereska anda. Dessa herrars
lifsåskådning var ungefär densamma, som
Dumas åskådliggjort hos «<De tre
musketörernas« och som under
Pancien régime’s sista skede fick sitt
ut
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
