Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
— "”Tro’nt du, jag säg det, men hvad
tänk du Åbygge säg? Han lef,
gubbnecken, rakt så en kan bli vettskrämd,
så gammal han är, ” svarade gumman
Åbygge, och tårarna började rinna, men
hon torkade dem. ”Han har ju varit
jussom uppfylld af en ond anda i hela
sitt syndiga lif, och nu ha’n glömt, hur
fali han har supit, och nu lef’en på
ungdomen, som sup och int dug nå
till, och så sup dom int på ett år så
mycket som han söp på en vecka, fast
han var fäll falin att arbeta ock. Gulla
dej, August, du, som ha rodd i lag
men, du gett följe med till Rå, så vi få
opp kroken. Du vet, gubben tänk bara
på båten, och nu säg han, att kroken
få stå där, tills det val slut på stormen.
Och Danke och jänten sof, och gubben
gå där och ordna med sitt, och int är
det nån, som tänk på, hur det ska gå
med kroken.” — ”Jo, svarade August
skrattande, ”nog kan jag fara till Rå
alltid, vi ha ju klara vårt, vi.”
Då for gumman Åbygge af som ett
moln, och det yrde om henne, när
hon ryckte upp dörren till jäntornas
rum. ’Opp med er, stintor,” ropade
hon, ”August komma med Zeterbergs
skötbåten, och det är int storman länger
— knafft — det har vurti fästmansvär
rakt. Opp med dej, Danke,’” skrek hon
i skulltrappan, ”jäntorna är oppe, och
Zeterbergs August komme med
skötbåten deras, och I ska till Rå efter
kroken. Opp bara och drick kaffe!”
Åbygge stod på stranden vid båten
med sågen i hand, när August rodde
förbi. Jag känner mig skyldig att
beskrifva hans dräkt och utseende just
vid det tillfället, ty aldrig kunde han
ge en bättre bild af sig själf än just då.
Han hade ett par grå och för vida
byxor med olikfärgade lappar här och
LUDVIG NORDSTRÖM
hvar, alla af mörk ton; därofvan syntes
en tjock blå skjorta, och hängslenas
nickelspännen glänste mot det blå yllet.
På hufvut hade han en mycket
gammal skärm-mössa, blank och hvitgrå af
årens smuts, och skärmen var ett nät
af sprickor; och på fötterna hade han
sälskinnspjäxor. Med en stilla och
hånfull blick följde den lilla gubben Augusts
rodd, och snusranden i skägget
öppnade sig, och gubben spottade
betänksamt, hvarefter han återgick till arbetet
utan att längre synas ha minne kvar
af att något varit emellan.
Då kom gumman tultande och
ropade åt honom :
"Du ska fäll stanna hemma, du
Åbygge, då August följ med Danke och
jänten, så då drick du kaffe efteråt,
når du vill!” sade gumman inställsamt,
men gubben spottade sakta, tittade på
henne och svarade : ” Ska jag låta
ungdomen fara och rifva sönder kroken
åt mig! Tro du, det blir nån ordning,
om dom far ensammen? Om du tänkte
så långt, som näsa di rack, så hade du
nå vett.”
Bedröfvad vände gumman om, men
gubben stapplade i väg till sjöboden.
Ska I med, I morbror, når August
far med?” frågade Danke. ”Jag tänkte
I skulle vara hemma. Vi red oss nog
ändå.” — ”’Ja, där i sängen och
grötfatet !” — ”"Stanna hemma I, morbror,
det val int nå gjordt för er där i båten
ändå.
Då trätte gumman Åbygge bakom
honom.
”Hua dej, Danke, så du tala! Ska
du säja så åt den som är gammal.
tyck du?”
Danke hvisslade, och gubben teg,
och de andra kommo, hvarefter båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
