Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPELHELVETET I JÄRNVÄGSKUPEN.
a HJ. WERNBERG.
IR
Heski.jag hade ofta hört omtalas dessa
spelare, hvilka med sina tre
4 kort på ett utspändt paraply
eller på ett litet grönt bord, som de
kunna fälla ihop och bära i fickan,
bruka svärma omkring de parisiska
kapplöpningsfälten. I en järnvägskupé,
som utgick från Paris, fick jag slutligen
en gång göra deras bekantskap.
Det var vid elfvatiden på
förmiddagen, som jag satte mig i en waggon
vid Gare du Nord. . Min resa gällde
den bekanta staden Chantilly, belägen
en knapp timmes resa från Paris. Å
dess gamla berömda kapplöpningsbana
skulle i dag — det var en söndag i
slutet af maj — täflas om det stora
”"Prix de Jockej-Club”, och det var
naturligtvis en oändlig mängd
människor, som skulle resa dit. Vår kupé,
belägen i en vagn utan genomgång,
blef fullsatt en halftimme innan tåget
skulle afgå.
Det är synnerligast vid sådana
tillfällen, som storstadens roflystna hajar
och tvetydiga element uppträda i alla
sina brokiga skepnader och i ett antal,
inför hvilket man häpnar, om man
närmare studerar det. Och först och
främst dessa kortspelare, hvilka alltid
använda samma system, alltid uppträda
i snygga kläder och alltid bilda ett
större bolag med gemensamt
operationsfält ...
Det var stilla och lugnt i vår kupé
en god stund. Ingen af de närvarande
tycktes känna hvarandra, något allmänt
samtalsämne hade ännu icke yppat sig,
och en hvar satt och slöade till vid
vagnshjulens enformiga slag mot
rälsfogarna.
Plötsligt — vi voro väl en fem Aå
sex minuters väg utanför Paris — såg
man en ung man, som placerat sig på
den midtersta platsen å ena soffan,
göra några rörelser, som väckte
samtligas uppmärksamhet. Jag hade icke
förut brytt mig om att betrakta mina
medpassagerares fysionomier; men i
första ögonblicket, då jag nu kastade
en blick på den unge mannens ansikte,
tänkte jag: det är en kortspelare!
Möjligen tänkte de andra detsamma;
och vi misstogo oss ej. Den älskvärdt
leende unge mannen drog sakta upp
en stor och grönaktig, glänsande
sidenhalsduk ur sin inre bröstficka, spände
halsduken bred och fast öfver sitt knä,
drog långsamt upp en kortlek ur en
annan ficka, utvalde nonchalant tre kort
och vände sig artigt åt båda sidor med
orden :
”Mina damer och herrar, ha ni lust
att fördrifva tiden med att söka det
röda kortet? ... Det är lätt att finna,
om man följer med ... se här!”
Så började han, mekaniskt som en
plötsligt igångsatt maskin, flytta om de
tre korten, af hvilka två voro svarta
och ett rödt. ”Spelet” är det enklaste
man kan tänka sig. Med en
taskspelares vana fingrar flyttar mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
