Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
pappa? Hur kunde hon bara tänka
sig, att han ville befatta sig med vare
sig Efraims eller Ljungströms affärer,
och att han ville gynna någon på en
annans bekostnad? Han hade skämtat,
ty det var frågan om en spelskuld på
två och femtio, som konsuln icke gjort
upp vid middagen på Nynäs, därför att
han icke haft mera kontanter på sig,
sedan han betalat sin andel i middagen.
Och det där hade hon trott och
själf skrattat. Hon hade trott det ända
till — ända till den stund, då hon bjöds
ut plus en million till grefve Hogardt.
Men sedan hade hon inte trott, utan
fruktat, och nu stod det ju i
Aftonbladet, att hennes pappa hade ljugit,
och att han och Efraim hade stulit
femtio tusen. Men hur visste hon det
då? HKunde inte det där ha varit en
privataffär mellan konsuln och Efraim,
och hvilka bevis hade hon för, att
hennes far hade åstadkommit den där
transaktionen? Inga alls, bara penna
och papper på en pulpet samt en i
underligt tonfall sagd mening, men hon
var så säker, att hon skulle kunnat
svära på det vid en domstol. Den,
som månglade med sin dotter, som han
ändå älskade högst af allt, han kunde
mycket väl narra en god vän, om det
var förmånligt.
Hon gick fram till kassaskåpet och
lyste på det med den lilla
fotogenlampan, som kastade ett ömkligt och
plirande sken. Därpå ställde hon
lampan ofvanpå det breda skåpet, som
icke var högre än hon själf, och tände
äfven ljusen på pulpeten. Ljus måste
hon ha i det här rummet, och det
syntes i alla fall inte ut på gården, ty
fönsterluckorna hade hennes far själf
stängt, innan han reste. Men hvad
hjälpte det, när han ändå lämnat henne
625
dörrnyckeln som vanligt? Han var
alltid rädd för eldsvådor, och
kassaskåpet finge vid en eventuell sådan
räddas först af allt. Hon hade också,
som vanligt, lofvat att inte ett ögonblick
lägga af sig guldkedjan med nyckeln,
men hon hade inte lofvat att inte
använda nyckeln. Det var de små
förbehållen här i världen, som oftast voro
de viktiga, tänkte hon, medan hon stack
in den smala nyckeln på skåpets ena,
metallklädda sida.
Skåpet öppnades med samma nyckel
som dörren, men på skåpet fanns det
fyra nyckelhål, och hemligheten var
endast, att tre lås gingo upp, om
nyckeln sattes i upp och ner.
Nyckelhålet var för dem alla samma
likformiga, smala springa till det yttre.
Irma kände mycket väl till hemligheten,
och dörren stod snart på vid gafvel.
Sedan började hon söka. Skåpet
var indeladt i fack och smålådor, och
öfverallt lågo massor af papper, enstaka
och i buntar. Hon tog dem ordentligt
och försiktigt, och hvar sak, hon läst
igenom, lade hon omsorgsfullt tillbaka
på sin plats. Hon hittade alla möjliga
slags papper, aktier, obligationer,
ritningar och skuldförbindelser. Det var
oerhördt hvad folk måtte låna pengar
af hennes pappa, tänkte hon, och
nästan alla namn voro adliga. Grefve
Kroon, jaså det var därför således, som
hon och fadern hade varit på bal där,
och det var därför, hon blifvit ombedd
att medverka vid basaren, som stod
under allerhögsta beskydd. Och baron
Klewe tycktes ha icke mindre än fem
små lappar, som förbundo honom med
det Salomonsonska huset. Herbert
Ljungström, jaså han också. Hur
mycket var det? Hon räknade ihop de olika
papperen. Fjorton tusen fem hundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
