Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
den vid sina s. k. oppositioner, d. ä.
då planeten och solen befinna sig i
diametralt motsatta riktningar, från
jorden sedt. Men emedan Mars
fullbordar ett omlopp kring solen på
687 dagar, förflyter en tid af bortåt
50 dygn utöfver två år mellan tvenne
på hvarandra följande oppositioner.
Dessa äga således rum på olika
årstider och under mer eller mindre
gynnsamma auspicier, motsvarande
ett minsta afstånd från 54 ända till
— i vidrigaste fall — 96 millioner
kilometer, medan planetens
maximidistans belöper sig till 377 mill. km.
eller ungefär 21 gånger jordens
afstånd från solen! Då nu Mars-sfärens
diameter utgör <blott< 670 mil, d. v. s.
föga mer än hälften af jordklotets —
Mars är i själfva verket näst Merkurius
den minsta af de åtta hufvudplaneterna
— så följer att den vid tiden för sin
största närhet företer en skifva af
endast en half bågminuts genomskärning
och således af samma storlek som en
vanlig ettöring, placerad på 100 meters
afstånd från åskådaren. För det
obeväpnade ögat ter den sig därför som
en lysande punkt, och endast i mycket
starka teleskop och vid gynnsamma
oppositioner kunna de svårtydda
detaljerna på planetens yta med någon
framgång studeras. Schiaparelli, den
förtjänte italienske astronomen, har
dock visat, att god luft och en
skicklig observatör vid dylika
undersökningar ofta väga mer än tubens
mäktighet.
Sedd genom teleskopet, är Mars
otvifvelaktigt en af himlahvalfvets
märkligaste objekt och väcker
forskarens Sstörsta intresse: framför allt
genom de stora analogier, denna
planet erbjuder med vår egen. Hvad
dimensioner och täthet beträffar,
företer Venus visserligen långt
fullstän
ANSGAR ROTH
digare likhet med jorden, men dess
täta atmosfär har hittills omöjliggjort
all kunskap om rotation, årstider eller
areografi (geografi) på denna planet.
En atmosfär besitter visserligen också
Mars, hvilket = åtskilliga fenomen
oemotsägligt bevisa. Då emellertid
planetens massa är blott en tiondel
af jordens och t. ex. en kilogramvikt,
transporterad till Mars, där väger
endast en tredjedel så mycket, blir
det atmosfäriska lagrets täthet
jämförelsevis ringa, dess genomskinlighet
däremot betydande. Af samma grund
beror, såsom svensken Ekholm
påpekat, den ringa molnbildning, som här
äger rum. De fläckar, som redan ett
mindre kraftigt instrument visar på
Marsbilden, äro därför i regeln
verkliga areografiska bildningar på
planetens yta. Redan kort efter den första
tubens förfärdigande genom Gealilei
gjordes de första observationer af
Marsfläckarna, om ock uppfinnarens egna
instrument ännu voro för svaga. Fig. 2
utgör en reproduktion af en utaf den
italienske astronomen Salvatore Serra
år 1666 förfärdigad afbildning af
planeten Mars, hvartill originalet förvaras i
Parisobservatoriets bibliotek och
utgör en af de äldsta Marsbilder, där
fläckar otvetydigt kunnat påvisas.
Under den långa tidrymd, som sedan
dess förflutit, ha otaliga afbildningar,
kartor = eller fotografier tillverkats
(Flammarions digra verk «La planéte
Mars< upptager redan 1892 nära ett
sexhundratal), af hvilka två visserligen
aldrig äro fullt öfverensstämmande
sinsemellan. En stor mängd lika och
gemensamma konturer ha dock
kunnat fastslås såsom i det närmaste
oföränderliga, och senaste tiders
Marskartor af Schiaparelli, Cerulli, Lowell
0o. a. uppvisa (jfr fig. 3—38) en
öfverväldigande rikedom på detaljer,
hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
