Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARS-STUDIER
lingar mot sin frihet, hvilket skulle
bevisas och hvarigenom Mars större
kolsyrehalt skulle förklaras!
Man behöfver således ej längre af
hänsyn till temperatur och
klimatologiska förhållanden oroa sig för de
mytiska Marsbebyggarnas
välbefinnande, ej heller likt
skriftställarenastronomen Ledger med åberopande
af eskimåernas och papuas exempel
ställa några oerhörda fordringar på
deras fysiska ackomodationsförmåga.
I ett hänseende äro de t. o. m. mera
lyckligt lottade än vi. Till följd af
tyngdkraftens ringa intensitet vid
planetens yta kunna dessa varelser vara
långt större och starkare än
människorna, då en man på fem meter
där rör sig lika lätt och ledigt som en
karlstackare på mindre än två bland
oss. «Dessa väldiga kroppar«<,
fortsätter den nyssnämnde författaren sin
häpnadsväckande skildring, <kunna
också bibehålla en långt högre inre
temperatur än våra och deras stora
ögon ha behof af mycket mindre
ljus.< Dessa underbara egenskaper
torde komma väl till pass vid
utförandet af de jättearbeten, man velat
tilldikta dem.
Mars areografi har varit föremål
för många framstående observatörers
trägna studier, och beskaffenheten af
dess yta är numer ganska väl känd.
Denna uppvisar mellan de hvita
polarfläckarna en stor mängd
egendomliga detaljer. «Betraktar man
planeten genom ett teleskop,< skrifver
Flammarion, <så visar det sig genast,
att han ej är enfärgadt röd, utan att
man” kan indela de olika partierna af
ytan”i två kategorier. Vissa gebit te
sig dunkelgula eller orangefärgade, i
det de växla mellan alla nyanser från
gulhvitt till tegelrödt och orangerödt.
De öfriga delarna utom de redan
om
647
talade polarområdena äro mörka och
te sig som dunkla fläckar i alla
skiftningar från järnsvart till askgrått. I
allmänhet göra dessa områden intryck
af att vara betydligt mörkare och
diffusare än de öfriga, men i denna
ständiga växling af färger på planetens
olika gebit finnas röda områden, som
ha en så mörkröd ton, och andra
mörka punkter åter, som ha en så
ljus färg, att man understundom ej
kan säga, hvilka af dem som äro
mörkast. Emellertid förefinnes likväl
ständigt en viss permanent
artskillnad.« Den första verkligt noggranna
Marskartan uppgjorde Kaiser i
enlighet med sina observationer 1862—
64. Andra värdefulla teckningar hafva
förfärdigats af Lockyer, Green,
Harkness, Lohse, Keeler, Perotin,
Flammarion, Denning, Brenner, Cerulli,
Lowell och framför allt af Schiaparelli.
Fig. 4 utgör en af Camille
Flammarion upprättad öfversiktskarta öfver
de bägge Marshemisfärerna. Den af
Schiaparelli föreslagna och sedan
allmänt antagna nomenklaturen
utgår från den allmänt gängse åsikten,
att de mörkare partierna utgöra sjöar,
de ljusare land. De förra upptaga
omkr. 66, de senare 77 millioner
kvadratkilometer. Den «beboeligas
ytan skulle enligt detta antagande
utgöra en areal, fem å sex gånger så
stor som Europa. Liksom på jorden
äro «sjöarna«< hufvudsakligen förlagda
på det södra halfklotet, där ock det
enda större Marshafvet är till
finnandes. Den norra hemisfären är
således mera upphöjd än den södra.
Den senare är äfven den bäst kända,
emedan planeten vid sina
gynnsammaste (vår-)oppositioner alltid vänder
sydpolen mot jorden. Bland mera
anmärkningsvärda objekt” må nämnas
«Timglassjöns, Flammarions <Sand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
