Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERAS MAMMNA
ar ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER.
n fattig liten dröm var det, hon
g % invaggade sig i: hon skulle bli
obeskrifligt älskad ända in i
sena ålderdomen. Attkalla den
drömmen fattig, kan låta som en paradox,
men fru Anna Munthe hade aldrig
vågat göra den riktigt lefvande och rik.
Till och med sin fantasi knappade
hon in på — af vana att spara på
allt.
Fru Anna gifte sig just när hon
bort låta bli och naturligtvis med den,
som hade de minsta förutsättningarna
att «<hederligt försörjas henne. Från
att vara en fattig flicka med lägsta
lönegraden på ett kontor och
söndagarna lediga, blef hon en fattig fru
utan privatkassa och utan en enda
stunds ledighet.
Men lycklig kände hon sig
mycket längre än smekmånaden räckte;
det blef aldrig någon ljus och full
lycka, ty de hade icke råd att under
långa, lugna nätter och dagar lagra
känslor för att sedan njuta dem som
ädelt vin. En smekning eller en kyss
gafs sällan utan att den åtföljdes af
ett bekymradt förtroende, och i
dub
bel mening värktes barnet in i
världen.
Anna hade ändå bjudit till att
locka ett visst välstånd till hemmer
under den tid, hon gick med den
ofödda. Hon hade en gång sett en
stor råtta samla föda för de ungar,
hon väntade, och den bilden kom nu
för henne. Man hade upptäckt, att
ett fat rensade strömmingar saknades
på köksbordet och länge undrat, hvart
de så plötsligt kunnat taga vägen,
men så hördes ett underligt ljud, ett
stönande från vedlåren, och när man
tittade efter, låg där en råtta. Rundt
omkring henne alla strömmingarna.
Med blanka, stela, vidöppna ögon hade
hon stirrat på dem, som störde henne,
men hon förmådde intet göra för sitt
försvar.
Vedkarlen dödade henne. «Usch,
det var otäckt,< hade han sagt, «det
var ackerat som jag slått ihjäl en
människa!«
Aldrig glömde Anna den stackars
råttan, och innan barnet skulle
komma, gjorde hon det omöjliga möjligt,
d. v. s. hon gick till sin gamla rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
