Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERAS MAMMA
upp henne och visa henne litet
vänlighet.
Hon klappade hans hand och sade
tacksamt:
«Jag skall bjuda till att prata och
vara glad, bara det finnes någon, som
inte vore så rysligt utmärkt.<
«Ingen kan vara bättre hustru och
mor än du,« sade Erik raskt.
«Menar du det?«<
«Ja visst, visst, men nu ska vi inte
stå här längre.«
Anna följde honom in i vimlet,
fick plats bredvid en lomhörd fröken
och satt tåligt kvar hos henne hela
kvällen. Fröken pratade i ett, och
Anna nickade leende svar. Att Erik
verkligen sagt henne det där, det log
inom henne med ett barns naiva,
uppriktiga glädje.
.?
.
.
o U
. .
.
. .
. 8
. .
.. .
3 .
VRI L RRT s:
755
Wera visade henne också
vänlighet. Hon serverade henne en
smörgås till supén och lofvade att ställa
om ett glas mjölk, men det glömde
hon bort, och inte var det underligt;
flickan hade minst tre uppvaktande
kavaljerer.
Den kvällen blef fru Annas sista
i sällskapslifvet. Hon insåg, att
hennes «utmärkthet« passade bäst i det
tysta, och hon gick in i sitt kök och
sina små rum, påpasslig och vänlig,
alltid färdig att dela de sinas bördor.
Men en skugga, liten och tunn och
lätt skymd af lifvets välsignade
solsken blef hon, en gammal kvinna,
som aldrig varit ung. Wera kunde
vid enstaka wllfällen slå armarna
omkring henne och skämtande säga:
«Din stoltaste bravad är allt, att ha
födt mig, lilla mamma!«
L
(LCLLIDL CL V
4
.
YA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
