Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÅGRA NOVELLETTER
ar MULTATULI.
Den holländske författaren Multatuli, eller Edward Douwer Dekker som hans riktiga namn
var, torde vara en af 1800-talets märkligaste personligheter. Anställd som tjänsteman i styrelsen
på Java måste han taga afsked på grund af sin opposition mot den holländska kolonialregeringens
utsugningssystem. Han publicerade då den betydelsefulla romanen Max Havelar, hvari han med
lidelsefull hänsynslöshet går till rätta med den holländska regeringens orättfärdigheter. Sedan stod
han under hela sitt lif i opposition mot det härskande partiet och de härskande åsikterna, och de
här följande novelletterna ge en god föreställning om hans kvicka satir mot bestående meningar
och hans aforistiska briljanta berättarkonst. De äro skrifna på 1860-talet.
HASSAN.
Hassan sålde dadlar på gatorna
i Damaskus. Då jag säger,
att han sålde, menar jag
egentligen, att han icke sålde, ty hans
dadlar voro så små att ingen ville köpa
dem.
Med förargelse och afund såg han,
hur alla gingo till den rike Aouled, som
bodde på mattan bredvid honom. I
Damaskus bodde de nämligen på
mattor och ej i hus och hade därför högt
i tak eftersom de alls intet tak hade.
Aouleds rikedom bestod heller icke i
hus utan i en trädgård, som var så väl
odlad, att de dadlar, som växte i den,
voro stora som tre vanliga dadlar.
Därför köpte de förbigående Aouleds
dadlar och icke Hassans.
Då kom en dag till staden en
dervisch, som hade öfverflöd på visdom
och ej nog mat. Han önskade utbyta
sin kunskap mot viktualier, och man
skall se, hur denna hans önskan kom
Hassan väl till pass.
”Gif mig att äta,” befallde
dervischen, ”så skall jag göra för dig, hvad
ingen kalif skulle kunna göra. Jag skall
tvinga folk att köpa dina dadlar genom
att göra dem stora — ja, större än
Aouleds... Hur stora äro hans?”
”Ack, dervisch sänd af Allah — jag
kysser dina fötter — Aouleds dadlar
— må Allah ge honom kramp — äro
tre gånger så stora som vanliga dadlar!
Kom in på min matta, korsa benen
under dig, var välsignad och lär mig
göra mina dadlar så stora, att folk vill
köpa dem!”
Hassan hade kunnat fråga hvarför
en så vis man ej hade något att äta,
men Hassan chikanerade aldrig någon.
Han bjöd sin gäst på en bit kokt läder,
allt hvad han hade kvar af en stulen
getabock.
Dervischen åt sig mätt och sade:
”Din grannes dadlar äro således
tre gånger så stora som vanliga
dadlar...? Och du, hur stora vill du ha
dina, o Hassan, son — jag vet icke
af hvem?”
Hassan betänkte sig ett ögonblick
innan han svarade:
”Allah gifve dig barn, vishet och
boskap! Jag önskar mina dadlar tre
gånger större än du kan göra dem!”
”Godt,” svarade dervischen. ”Se
här en fågel, som jag medfört från
den yttersta östern. Säg den, att hvar
och en af dina dadlar är så stor som
tre.”
”Jag önskar dig många kvinnor och
kameler, o dervisch, välluktande som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1907/0764.html
